Från Nya Kopparberget till Nya Sverige

”Nils Andersson” skulle kunna ha varit bara ett löst namn för släktforskare i Ljusnarsbergs socken. Ur mantalslängder kan visas att han bodde där under slutet av 1640- och början av 1650-talet. Men tack vare Y-DNA-jämförelse kan utseendet av specifika markörer på (troligen) hans Y-kromosom rekonstrueras. Därigenom erhålls ledtrådar till hans bakgrund. Ledtrådarna pekar mot Finland.

Nils Anderssons familj var med bland de emigrantpionjärer som i februari 1654 avreste med skeppet Örnen från Göteborg till Nya Sverige. Nils själv anses ha varit en av de många som dog under seglatsen. När de nyanlända samlades för att underteckna trohetsed till kolonins guvernör signerade nämligen Nils (till namnet okända) änka för hans familjs del. Hon gifte om sig snart. Den nye maken var Mats Hansson från Borgå som blev den första nybyggaren på Minquas Island (senare kallad Boon’s Island efter hans svärson Anders Svensson Bonde). Området återfinns i nuvarande Delaware county i södra delen av Philadelphia (jämför karta).

Nils hade fyra kända barn: Anna, född ca 1637, Christina, ca 1639, Peter, ca 1641, och Michel, ca 1644. Sönerna använde ett släktnamn som bland skrivkunniga svenskar i grannskapet skrevs Laijkan, Laican, Laikan och Leikan. Engelskspråkiga skrivare återgav det som Lakian, Lykell, Lyckan, Lykan, Likin, Lycon, Loykan, Laycon, Laicon och Leycon. Idag används inom släkten formerna Likins, Likin, Likens och Lykins.

Lykins-projektetFamily Tree DNA startades 2008 och har nu 16 medlemmar. En del av dem hör till andra släkter med liknande namn (t.ex. en Laiconas från Litauen). Fyra män med känt ursprung på manslinjen från Nils Andersson visar sig bekräftas som biologiska nära fädernesläktingar. En släkt som tidigare bara kunnat spåras till Michael Likin, född 1785, har nu också genom sin Y-DNA-likhet kunnat identifieras som en gren av Nils Anderssons släkt, även om skriftliga källbelägg ännu saknas för att klargöra exakt hur kopplingen ser ut. (Inom projektet har också några icke-faderskapsfall visat sig, d.v.s. några av Nils Anderssons legitima fäderneättlingar har visat sig ha ett annat biologiskt fäderneursprung.) Y-DNA-kopplingen mellan de fyra Likins/Likens och Michael Likins släktgren överbryggar ett sådant tidsspann att Y-DNA-uppsättningen kan förmodas ha varit också Nils Anderssons. Om Michael Likins släktgren i framtiden visar sig härstamma från Nils son Michel, född ca 1644, skulle det vara bevisat, eftersom den bekräftade släktledningen i så fall kan föras tillbaka till två olika söner till Nils.

Den Y-DNA-profil som de flesta Likins/Likens delar (d.v.s. förmodligen Nils Anderssons) uppvisar en stark koppling till Finland. Det är typiskt för haplogruppen i fråga, N1c1 (N-M178), som är den överlägset vanligaste bland fädernelinjer från Finland. Förutom matchningarna mot varandra är Likins-testtagarnas bästa träffar hittills två män med namnet Toivanen, vilka enligt skriftliga källor härstammar från Petter Toivanen, född 1658, död 1738 i Kajoo i Juga socken (finska Juuka) i Norra Karelen.

Lykins1Utdrag ur jämförelsetabellen ur Lykins-projektet. Överst modal haplotyp. Nederst är de två Toivanens inklippta, för jämförelse.

Den rekonstruerade 12-markörershaplotypen som Jonas (död 1804) hade (och förmodligen även Nils Andersson) är den haplotyp som delas av 423 män eller 15,6 % av hittills 2 708 Y-DNA-testade män med fädernelinje från Finland. Efter Finland kommer Ryssland och Sverige (båda 0,5 %) och Norge (0,3 %).

SkärmklippDen här släkten utgör ett strålande exempel på hur oförutsägbart STR-mutationer inträffar. Som synes har ingen mutation alls inträffat under hela vägen från Nils Andersson (troligen, men säkert från Jonas, död 1804) och fram till George S:s ättling David. Under de senaste två seklerna har å andra sidan tre respektive fem(!) mutationer inträffat på linjerna fram till testtagarna Andrew och Liam. De båda sistnämnda visas alltså inte som troliga släktingar till varandra på FTDNA, eftersom bara personer med upp till och med sju skillnader visas (och de båda har åtta). (På de tre släktlinjerna längst till höger markerar ”*?” att jag inte har uppgift om antalet generationsled fram till testtagarna. På linjerna fram till Charles E. och Richard finns potentiellt fler mutationer eftersom de inte har testat till 67-markörernivå ännu som de andra, utan hittills till 37.) Röda stjärnor markerar på vilka släktlinjer mutationer finns.

Från dödböckernas noteringar om Nils båda döttrar är känt att han kom från Nya Kopparberget, nuvarande Ljusnarsbergs socken i Västmanland. Återfinns han då i källor därifrån? Det finns en kolare Nils Andersson, men han omnämns i mantalslängden ännu 1655, när ”vår” Nils familj redan var i Nya Sverige. Förutom en skräddare Nils (utan utskrivet patronymikon och utan någon hustru 1645), som verkar ha försvunnit från socken 1653/54, så är det bara en Nils Andersson som kan komma i fråga, men han är troligen Likens/Likin-släktens stamfader. Han förekommer i mantalslängden ännu inte 1644 men första gången 1645, då som gruvdräng, med hustru. 1651 antecknas han sista gången, nu med hemvist inom socknen specificerad till Nya Kopparberget. I nästa tillgängliga längd, från 1653, finns han inte kvar där.

Att ”vår” Nils med familj kom till Nya Kopparberget 1644 (eller tidigt 1645) stämmer överens med det faktum att inget av hans fyra barn återfinns i födelseboken under perioden 1636−1645. Överhuvudtaget ingen Nils Andersson låter döpa något barn under det tidsintervallet i Ljusnarsberg.

Vad för slags plats var Nya Kopparberget 1644? Det var ett gruvsamhälle som expanderade kraftigt just vid den tiden. Koppar hade påträffats där bara tjugo år tidigare, privilegier hade erhållits 1641. Följande år hade tingshuset uppförts. Kyrkan var bara nio år gammal. Det är känt att många finnar var delaktiga i gruvbrytningen, inte minst grundaren själv, Mårten Finne.

Varifrån kom släktnamnet? En hypotes (Dr. Peter Stebbins Craigs) är att Lyckan kunde tänkas ha varit namnet på Peters och Michels gård i skogarna vid Schackamaxon och att de tog sitt namn efter den. (Det verkar vara en tillfällighet att det inom nuvarande Ljusnarsberg finns en gård kallad Lyckan. Det ortnamnet var inte i bruk i äldre tid, i varje fall ännu inte på 1840-talet, enligt kyrkoarkivalier.)

En annan hypotes är att namnet kan vara härlett från byn Liukola i nuvarande Sankt Michel (finska Mikkeli) i Södra Savolax. Naturforskaren Pehr Kalm kommenterar i En Resa til Norra America (1753−1761) angående kolonisters släktnamn att Tolsa, Mullika och Likonen förmodligen är finska namn. (Det är osäkert om ”Likonen” verkligen syftar på Likens/Likin.) Andrew Likins har varit i kontakt med Auvo Kostiainen, professor i allmän historia vid Åbo universitet, som har uppfattningen att släktnamnet troligen ursprungligen var Liikanen, annars Loikkanen, Laukkanen, Liukkonen eller Luukonen. Professor Kostiainen har föreslagit att en Anders Liukkonen som 1601(?) avreste mot det nuvarande Sverige från byn Liukola skulle kunna vara släktens stamfader. Från just Savolax kom många finnar till Bergslagen. Specifikt till Ljusnarsberg ankom ungefär en tredjedel av finnarna där runt sekelskiftet 1600 (Saloheimo 2009, s. 14).

En möjlig arbetshypotes skulle kunna vara att Nils Andersson inte själv var inflyttad från Finland, men kanske hans far (Anders Liukkonen, runt sekelskiftet 1600, till Ljusnarsberg eller trakten däromkring?). Förhoppningsvis kan tillkommande Y-DNA-ledtrådar bidra till frågans lösning framöver!

__________________

Litteratur

Dr. Peter Stebbins Craig, Nils Andersson and His Lykins Descendants, i Swedish Colonial News, Volume 3, Number 5 (2006), http://www.whitesnet.org/Lykns.html.

Veijo Saloheimo, “Det ser så ut” − försöket att identifiera svedjefinnarnas ursprung i Finland, 2009, http://www.migrationinstitute.fi/pdf/Svedjefinnarnas_ursprung.pdf.

The Lykins DNA Project, http://www.familytreedna.com/public/lykins/default.aspx?section=ycolorized.

Bilden överst är ett vykort från ca 1900, från Wikipedia Commons.

Tack till Andrew Likins, Colorado Springs, Colorado, för information.

 

Kommentera