Förstå Family Finder

Några saker är bra att veta när du hos Family Tree DNA har gjort det autosomala DNA-test som hos detta företag kallas Family Finder.

Det du får fram är en träfflista med personer som du är biologiskt släkt med. För varje person får du också en uppskattning om släktskapsavstånd. Det är bara personer som gjort Family Finder-testet som kan komma upp i träfflistan. Totalt finns i databasen ca 75 000 personer runtom i världen (per 9 oktober 2013, enligt ISOGG, http://www.isogg.org/wiki/Autosomal_DNA_testing_comparison_chart). Alla är nu levande kunder hos Family Tree DNA, frånsett dem som testade sig när testet var nytt 2010 och har hunnit avlida sedan dess. De som syns som dina träffpersoner är i själva verket bara en bråkdel av dem i databasen som är biologiskt släkt med dig inom låt oss säga det senaste årtusendet. Av mer avlägsna släktingar (avlägsnare än omkring femmänningar) är det nämligen ett bara ytterst litet slumpurval som detekteras, beroende på den slump som styr hur autosomalt DNA ärvs. Bland detta slumpurval kan det finnas i princip hur avlägsna släktingar som helst, 20-männingar till dig eller så, d.v.s. personer som har en gemensam ana med dig på medeltiden…

De flesta av deltagarna (70 %) bor i USA, därefter kommer Storbritannien. Hur många deltagare som bor inom Sverige finns ingen statistik på, men min uppskattning är att det är omkring 2 000 personer. Den uppskattningen är gjord med ledning av den statistik som finns beträffande Y-DNA- respektive mtDNA-testade linjer hos FTDNA:s kunder. (Det är i dag den 2 november 2 153 respektive 2 027 personer som bor runtom i världen vilka har angett att deras raka anlinje − fäderne- eller moderlinje − kommer från Sverige, så vitt känt. En del har inte angett ursprung eller har hittills enbart gjort Family Finder-testet och inte Y- eller mtDNA-test, och många är svenskättlingar i utlandet. Det medför en frånräkning som nog grovt sett kan anses kompensera för det faktum att Family Finder-testet blivit mycket populärt och att många inom Sverige hittills enbart gjort just Family Finder. Det resonemanget leder till att antalet Family Finder-deltagare bör vara i storleksordningen likartat som nämnda antal Y-DNA- eller mtDNA-testtagare.)

Populariteten av Family Finder-testet är numera ungefär densamma i Sverige som USA: omkring 0,2 promille av befolkningen har gjort det i båda länderna (baserat på ovannämnda siffror). Med andra ord går det i de här delarna av världen ca 5 000 personer mellan varje person som har gjort testet. Det innebär att det ska till en viss tur för att just en relativt nära släkting till dig också visar sig vara en deltagare… Varje individ har dock många fem- och sexmänningar. Om man räknar med ett genomsnitt på tre familjebildande barn i varje familj, så kan ens femmänningar förväntas vara ca 1 300 stycken och antalet sexmänningar ca 4 000. Räknas i stället med fyra barn i genomsnitt blir det ca 4 000 fem- respektive ca 16 000 sexmänningar. (Vid DNA-jämförelse syns förstås också testade ättlingar till ”barn på bygden”, inte bara testade ättlingar till barn födda inom äktenskap. Det ökar på antalet biologiska släktingar ytterligare.)

Ens träffpersoner är vanligen spridda över hela världen, mest västvärlden, om man har sina närmaste rötter där. Det mönstret förstärks/skevas genom att släktforskning och DNA-testning är vanligare där än i t.ex. utvecklingsländer. Minst lika vanligt som att en träffperson visar sig bo i Sverige, för den testtagare med rötter huvudsakligen därifrån, är att träffpersonen bor i USA, beroende på emigrationen dit. Har testtagaren någon släktförbindelse till Finland, så får han/hon vanligen också en överrepresentation av träffpersoner med finska namn. Det beror på två saker. 1) Befolkningen i Finland har genom årtusendena utsatts för flera så kallade genetiska flaskhalsar, den senaste i skiftet mellan 1600- och 1700-tal, då missväxt, epidemier och krig kraftigt reducerade befolkningen. Befolkningsstorleken har återhämtat sig igen sedan dess, men påföljden är att många med rötter i Finland ofta är släkt med varandra på fler sätt långt tillbaka i tiden än personer med rötter i andra delar av Skandinavien är. 2) Family Finder-deltagande kan antas vara i storleksordningen omkring dubbelt så vanligt i Finland som i Sverige i proportion till befolkningen. (Uppgivna Y- och mtDNA-linjer från Finland är 2 695 respetive 2 217, utifrån vilka siffror man kan gissa på att antalet Family Finder-deltagare som bor i Finland i storleksordningen är omkring 2 200 personer, vilket i relation till befolkningsstorleken blir 0,4 promille.)

I dagsläget brukar personer med rötter huvudsakligen i Sverige få någonstans mellan 30 och 300 träffpersoner. Vanligen omkring tiondelen, 3 till 30 personer, är sådana som uppskattas vara omkring fem-/sexmänningar eller närmare släktingar. Det är oftast med dessa som man har en rimlig chans att genom jämförelse av genom skriftliga källor kända anor identifiera vilka som är de gemensamma anorna. Just nu verkar den kritiska massa av deltagare ha nåtts som gör att många får verkligt intressanta träffpersoner (läs: nära släktingar). Ökningen av det totala antalet Family Finder-deltagare ökar också kraftigt universellt. Antalet har vuxit med 50 % på bara fyra månader, sedan i juli (då deltagarantalet var omkring 50 000). Bland personer med anknytning till Sverige är ökningen gissningsvis en tredubbling under det senaste året. (För knappt ett år sedan låg det vanliga träffantalet för personer med rötter huvudsakligen i Sverige mellan 10 och 120 personer, alltså en tredjedel jämfört med i dag.)

Triangulering

Sedan jag gav ut Genvägar − praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning (2:a upplagan) i augusti har möjligheten att gruppera sina träffpersoner efter släktskap, som jag beskriver på s. 46 ff, förbättrats. Nu, sedan oktober, behöver man inte längre först markera en släkting såsom ”Distant Cousin” (avlägsen släkting) för att ur sin träfflista få fram vilka personer som är gemensamma släktingar mellan den personen och en själv. Nu görs det helt enkelt genom att trycka på en symbol med två sammanslingrade pilar (jfr bilden nedan). Alternativt trycker man på den grå listen under träffnamnet och sedan ”Triangulate”.

 

FFtestbild

 

 

 

OBS: Alla de personer som kommer upp vid triangulering behöver inte alls vara släkt med varandra. Det som visas är vilka som är släkt med både dig och den person som du valt att triangulera emot. Om t.ex. jag och Joseph får upp Martina, Riita och Kjell som gemensamma släktingar, så är nästa steg att jag triangulerar från Martina. Då kanske Joseph och Riita kommer upp som gemensamma släktingar till oss båda, men inte Kjell. På det sättet måste man triangulera från alla personer i en grupp för att se om de samtliga är släkt också med varandra. Tillvägagångssättet för identifiering av släktinggrupper är alltså det samma som jag beskriver utförligare på s. 46 ff, det är bara handgreppen som har förändrats litetgrann.

 

ChrBrowEx

 

 

 

Det här med att flera släktinggrupper kan vara inblandade måste man ha i huvudet när man använder kromosomläsaren (Chromosome Browser). Det är lätt att tro att de fyra personerna i bildexemplet ovan vilka har delvis gemensamma DNA-segment med mig är släkt alla fyra, men så behöver det inte alls vara. De i det här fallet fyra färgstrecken visar för var och en av de fyra utvalda träffpersonerna var de har en DNA-sekvens som stämmer överens med min egen på endera av mina två kromosomer på kromosompar 1. Den ena kromosomen har jag från min far, den andra från min mor. Släktskapet kan för var och en av de fyra alltså gå genom antingen min far eller min mor. Om en av mina föräldrar också skulle göra Family Finder-testet, så skulle det gå ett heldraget färgstreck utmed alla kromosompar (band 1, 2, 3 o.s.v., som står för kromosompar 1, 2, 3 o.s.v.), eftersom den ena kromosomen i vartenda ett av alla mina kromosompar kommer från honom/henne. Likadant blir resultatet om jag skulle jämföra mot min andra förälder. Skulle jag välja att jämföra mot båda samtidigt, så blir det två heldragna streck över samtliga kromosompar. Vilket alltså inte betyder att mina föräldrar är enäggstvillingar… utan att två olika släktskap kan ”lysa” på varje punkt på det band som representerar ett kromosompar i kromosomläsaren.

Det som är signifikant är hur långa och många gemensamma segment är. Ju längre segment, desto säkrare tecken på att släktskapet verkligen är nära. Släktskapsavstånd framräknas genom en formel som tar hänsyn både till hur långt det längsta gemensamma segmentet är och hur mycket DNA i mindre bitar som är gemensamt totalt.

Var segment börjar och slutar har ingen genealogisk betydelse. Om två segment ser ut att båda börja på samma punkt, så gör de sällan det i verkligheten. Det beror på att punkter bara kollas stickprovsvis med tusentals punkters mellanrum. De gemensamma stickprovspunkterna förbinds och bildar vad som avläses som gemensamma segment. Gemensamma segment fortsätter i verkligheten alltså en bit till, men utan att den tillkommande biten har registrerats. Och även om ett mellan flera personer gemensamt segment faktiskt skulle börja på samma punkt så innebär inte det att någon säker genealogisk ledtråd erhålls av det förhållandet. Genealogiska ledtrådar fås som regel heller inte ut av de mönster som segmenten bildar, t.ex. om gemensamma segment sitter på vissa delar av en kromosom eller har ett avbrott någonstans mitt på o.s.v. Undantaget är om man matchar flera medlemmar i samma familj, t.ex. en familj där både en förälder och ett barn har gjort Family Finder-testet. I sådana lägen är det inte underligt om en stor del av förälderns bitar återfinns ofta oförändrade, här och där kanske något nedkapade, hos barnet.

Tänk också på att slumpen som styr hur autosomalt DNA ärvs gör att man inte kan dra slutsatser från uteblivna matchningar. Det förekommer att man tror att ”jaha, den här träffpersonen som jag har finns inte i min mammas träfflista, då måste släktskapet finnas på min pappas sida”. Så behöver det inte vara, vad gäller avlägsna släktingar (främst sådana som uppskattas vara fem-/sexmänningar till avlägsna släktingar). I de fallen kan det vara fråga om s. k. sammansatta segment, vilket betyder att smådelar kommit från avlägsna anor som både din far och din mor har och ”lästs samman” i din DNA-sekvens och förrädiskt bildat större segment. Därav kan träffar som syns i din träfflista och uppskattas vara avlägsna släktingar vara sådana som detekteras som matchning till dig, men till ingen av dina föräldrar (om de också skulle göra Family Finder-testet). Det här beskrivs i Family Tree DNA:s FAQ’s, fråga 15.

Utöver det här specialfenomenet med träffar som syns hos en person men hos ingen av hans/hennes föräldrar (om de också skulle göra testet), så finns också det allmännare fenomenet med addering av segment från flera olika anor, som leder till att uppskattat släktskapsavstånd kan bli missledande. En person som uppskattas vara fyrmänning utifrån DNA-likhet kan visa sig vara i själva verket femmänning − men på två sätt, för att ta ett förenklat exempel. Sammanfallandet av anor blir naturligtvis blir större och större ju längre tillbaka i tiden man går. Personer som har huvuddelen av sina anor i en och samma trakt (t.ex. härad eller länsdel) har vid någon tidpunkt längre tillbaka i tiden, ofta troligen så sent som under senmedeltiden, samtliga sina anor som levde i den trakten gemensamma inbördes. Det blir ofrånkomligt så, eftersom antalet historiska personer som levde i en viss trakt och som har nu levande ättlingar är begränsat. Även om du och en person båda har anor från samma trakt men inte hittar någon gemensamma ana under de generationer som nås genom skriftliga källor, så kan alltså er härstamning ändå sammanfalla till stor del ytterligare några generationer dessförinnan…

Framför allt ska man hålla i huvudet att arvsslumpen är så drastisk: det är bara i genomsnitt 50 % av ditt autosomala DNA som du har gemensamt med ett helsyskon. Ni har alltså bara delvis samma träffpersoner. Till det har dels du, dels ditt helsyskon också ”egna” träffpersoner. Dessa är givetvis likafullt biologiskt släkt till er båda, men det är bara hos en av er som släktskapet kan detekteras. Att en förmodad släkting inte syns som träffperson till dig kan man alltså inte dra för stora växlar på. Uteblivandet i träfflistan kan bero på att DNA-spåren från den aktuella anan just hos dig, eller din träffperson, råkat överskrivas av DNA från annat håll i något generationsled före dig eller honom/henne. Med andra ord är det bara matchningar som bevisar släktskap, men omvänt bevisar inte utebliven matchning att släktskap inte finns. Så nära släktingar som fyrmänningar detekteras inte som släktingar i Family Finder i uppemot 10 % av alla fall. Tremänningar uppges däremot synas som släktingar i över 99 % av fallen och för ännu närmare släktingar än så bör träffsäkerheten vara så gott som fullständig.

Tanken går också lätt fel i det att man gärna tänker sig att en jämförelse mellan en rad nu levande personer med en gemensam ana sådär fem generationer tillbaka skulle visa att de alla har åtminstone något bestämt segment gemensamt allihop. Så är det inte. De kan förväntas uppvisa flera gemensamma segment parvis, alltså två och två inbördes, eller klungvis, men sannolikheten är oerhört liten för att de skulle råka ha något visst gemensamt segment allihop. Någon/några kommer också inte ha tillräckligt med autosomalt DNA gemensamt med andra i släktinggruppen för att detekteras som matchning mot dem.

Mycket att tänka på, men visst är det fascinerande att släktskap överhuvudtaget kan avläsas i autosomalt DNA? Så sent som före 2010 fanns inte (inte för allmänheten i varje fall) den här möjligheten, som säkert mer och mer kommer att vitalisera släktforskningen.

 

 

 

Kommentera