Vad är vanligt Y-DNA-träffantal?

Hur har utvecklingen varit det senaste året vad gäller antalet Y-DNA-träffar som personer med fädernelinje som så vitt äldst känt i skriftliga källor dyker upp i Sverige har på FTDNA?

 

 

12 markörer 25 markörer 37 markörer 67 markörer 111 markörer
Högst

? (7 200)

? (1 687)

155 (137)

+ 13 %

135 (109)

+ 24 %

5 (5)

Snitt

? (485)

? (112)

18 (17)

+ 6 %

10 (10)

0,6 (0,6)

Lägst

0

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antalet testtagare som gjort någon form av Y-DNA-test hos FTDNA och uppgett Sverige som äldsta kända fäderneanas hemvist är nu 2 602 (2 091), + 24 %. Ökningen av testtagare är alltså lägre än på moderlinjesidan (+ 32 %), jämför min motsvarande statistik rörande mt-DNA-sidan i inlägget Vad är vanligt mtDNA-träffantal?. Antalet mtDNA-testade linjer med Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist (nu 2 508) lär snart gå om antalet motsvarande Y-DNA-linjer (nu alltså 2 602) om tendensen att mtDNA-testning ökar snabbare håller i sig ett tag till.

I delar av tabellen står frågetecken, beroende på att FTDNA numera har begränsat antalet visade personer i träfflistorna till 1 000 stycken. I övrigt är siffrorna endast indikativa, eftersom underlaget är litet. 100 stickprovsresultat har undersökts, samma som för ett år sedan för min bok Genvägar. Fullständiga resultat har nu varit tillgängliga för 69 resultat på 12-markörernivån, 81 på 25-, lika många på 37-, 60 på 67- och 20 på 111-nivån. Gradvis färre och färre har testat sig, ju noggrannare nivå som summeras. Att underlaget för den grundaste nivån, 12 markörer, är 69 och inte 100 som för ett år sedan beror på att flera på den nivån kommer över den nu införda 1 000-gränsen, några visar inte längre sina träfflistor på grundare nivåer och några få av de undersökta projektdeltagarna har därtill lämnat Sverigeprojektet under året.

Genomsnittet av antalet matchningar för personer som testat sig på högre nivåer (67 och 111 markörer) har som synes inte ökat märkbart. Det är så pass få som gjort så noggranna test, så i regel visar sig var och en av dem vara mer eller mindre ensamma på den testnivån i jämförelsedatabasen. Genomsnittet (0,6 träffar) på 111-nivån dras upp väsentligt av en testdeltagare som aktivt testat kända släktingar. Frånräknas han, så sjunker genomsnittet till 0,3 träffar på den nivån.

Däremot har stickprovstesttagarnas träfflistor på 37-markörersnivån vuxit med 6 % under året.

Fem av de sju av 100 personer som för ett år sedan inte hade någon träff alls har kunnat återkopplas till nu. Alla de fem är fortfarande ensamma i jämförelsedatabasen inom sina fädernesläkter inom överskådlig tid (d.v.s. de har ännu inga testade släktingar som härstammar från samma stamfader som levde för max uppemot tusen år sedan eller däromkring).

Jämförelsedatabasen som helhet består nu av ca 511 800 Y-DNA-testtagare från hela världen (ca 480 000), +7 %.

Jämfört med den våldsamma ökningar av antalet mtDNA-träffar (jämför ovannämnda inlägg), så är ökningen av träffantalen på Y-DNA-sidan relativt blygsam (om än den alltså är väsentligt snabbare vad gäller fädernelinjer som dyker upp i Sverige jämfört med i andra delar av världen). Skillnaden beror att mtDNA-test är mycket grövre, medan Y-DNA-test sållar ut släktingar mer i närtid. På Y-DNA-sidan går därför inte antalet belagda linjer (haplotyper) mot ett tak på samma sätt som på mtDNA-sidan.

 

 

 

 

Vad är vanligt mtDNA-träffantal?

För boken Genvägar undersökte jag för precis ett år sedan hur antalet mtDNA-träffar fördelade sig för personer med moderlinjer som så vitt äldst känt dyker upp i nuvarande Sverige. Nu när intressant att se hur utvecklingen har varit på ett år.

 

HVR1-träffar HVR1+2-träffar fullsekvensträffar … varav perfekta
Högst

14 528 (12 792)

+ 14 %

3 394 (2 644)

+ 28 %

242 (147)

+ 65 %

76 (46)

+ 65 %

Snitt

1 594 (1 466)

+ 8 %

117 (94)

+ 24 %

44 (22)

+ 100 %

5 (3)

+ 67 %

Lägst

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antal testdeltagare som har gjort någon form av mtDNA-test hos FTDNA och har angett Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist är nu 2 508 (1 903), + 32 %. Antalet fullsekvenstestade av dessa är 976 (där har jag ingen notering om vad antalet var för ett år sedan). Hela jämförelsedatabasen består nu av drygt 183 100 testade moderlinjer från hela världen (drygt 162 000), + 13 %.

De flesta har trappstegsvis färre och färre träffar ju större del av sekvensen som jämförs mot andra. Det avspeglas i att genomsnittsantalen av träffar blir lägre och lägre när man läser åt höger i tabellen. Observera att ökningen av antalet träffar tydligt går åt andra hållet; antalet fullsekvensträffar ökar proportionellt mycket snabbare än antalet HVR1-träffar. Det tyder på att utvecklingen går mot ett tak; hur många modersläkter som helst med äldsta kända rot i Sverige finns inte inom spännvidden av uppemot några tusen år som ett mtDNA-test når. De drygt 600 testtagare med moderrot från Sverige som tillkommit har i hög utsträckning, tillsammans med sådana med rot från många andra länder i världen, inplacerat sig i de redan befintliga träfflistorna. De 8 av 100 stickprovspersoner som för ett år sedan inte hade några träffar alls har också nu minskat till 6.

Genomsnittsantalet av perfekta fullsekvensträffar (5) dras upp av ett fåtal personer som har extremt många sådana. Svenskättlingen i La Palma, Kalifornien, med moderlinje från Skåne i slutet av 1600-talet, vars träffmönster jag beskrev i boken, är fortfarande den i stickprovsundersökningen som har flest, 76 stycken (tvåan och trean har 45 och 32). 37 av 61 (61 %) av de stickprovsundersökta fullsekvenstestade har ännu ingen perfekt träff alls. För ett år sedan var det 38 av 56 (68 %).