MtDNA-klarlagda moderlinjer som dyker upp i Östergötland

I september 2014 publicerade jag nedanstående översikt i ÖGF-Lövet nr 118. Jag vill följa utvecklingen vad gäller mtDNA-fullsekvenstestade moderlinjer vars för närvarande äldsta kända anmoder levde inom landskapet, för att skriva en uppföljande artikel med uppdateringar och tillägg.

Om något släktforskningsgenombrott kunnat göras vad gäller din linje, eller du har en testad sådan som inte är medtagen här, så är jag därför tacksam för kontakt. Min epostadress är magnus.baeckmark /at/ swipnet.se.

Moderlinjer_från_Östergötland

Jag har gjort mtDNA-test − vad göra nu?

Här beskrivs vad du kan göra om du vill få ut så mycket kunskap som möjligt om din modersläkt med hjälp av mtDNA-jämförelse.

Det test som ger mest vad gäller mtDNA är ”mtFull Sequence”, som innebär analys av hela mtDNA-sekvensen. Det är bara företaget Family Tree DNA som erbjuder det.

mtDNA-haplogrupp

En del av resultatet är besked om din mtDNA-haplogrupp. Det kan stå t.ex. J1c2, H eller T2b1a1. Beteckningarna avser gren på mänsklighetens modersläktträd. Beteckningarna är olika långa beroende på var i släktträdet man är − i vissa delar är uppspjälkningen på många grenar stor, i andra inte (hittills; grenverket växer hela tiden i takt med att nya grenar identifieras).

Sök på nätet efter information om din mtDNA-haplogrupp med hjälp av exempelvis ”mtDNA + J1c2”. Som regel finns inte så mycket skrivet om mer än de stora grenarna, t.ex. J, H och T, på Wikipedia. Det ger var i världen din moderlinje befann sig för i storleksordningen 10 000−60 000 år sedan.

I Doron M. Behar et al., A ”Copernican” Reassessment of the Human Mitochondrial DNA Tree from its Root (2012) finns åldersuppskattning, åtföljd av standardavvikelse (± antal år), för varje då (2012) känd specifik gren. Öppna bland supplementinformationen nederst PDF-filen ”Document S1” och titta i tabellen på s. 21−144.

Som regel är bilden hittills väldigt diffus om var specifika haplogrupper, exempelvis J1c2c1, uppstod geografiskt sett. Arkeologiska DNA-undersökningar är relativt få och de specifika grupperna är alla några tusentals år gamla. I det tidsperspektivet är det ovanligt att en modersläkt hållit sig till ett geografiskt område fram till i dag. Det vanliga är att representanter för samma specifika haplogrupp dyker upp i samma världsdel med omnejd som en själv, men sällan mer centrerat än så. Observera att testdeltagare med moderlinjehärstamning från de brittiska öarna är kraftigt överrepresenterade. Mer om det kan läsas här: Täthet av i släktforskningssyfte mtDNA-testade moderlinjer i världen i november 2013. Man ska alltså inte förledas att tro att ens moderlinje kommer från Irland om man har många träffpersoner med irländska anmödrar i sin träfflista. Så ser det ut för många med moderlinje från Europa. Lika många eller kanske fler matchande moderlinjer skulle kunna dyka upp exempelvis i Medelhavsområdet eller i Mellanöstern − förutom en och annan på de mest oväntade håll − om testdeltagande var jämnt fördelat över världen. Om anmodern till en specifik haplogrupp går alltså ofta inte att säga mer än att hon var en stenålderskvinna som förmodligen levde någonstans i Europa eller västra Asien, eller som bäst kanske sydöstra Europa (eller vilken hypotes som nu finns, baserat på spridningsmönster och arkeologiska fynd). Oavsett vem hon var, så har hon som regel nu levande moderlinjeättlingar som representerar en stor spridning geografiskt och etniskt sett.

I Svenska Haplogruppdatabasen kan du undersöka hur vanlig din specifika mtDNA-haplogrupp är bland testtagare vars äldsta kända moderlinjeana bodde inom nuvarande Sverige. Om så är fallet också för dig, lägg gärna till ditt resultat där, så ökas kunskapsunderlaget. I SHD läggs också namnen på varje anmoder på hela moderlinjen in, till skillnad från på FTDNA, där bara äldsta kända moderlinjeana anges. Släktforskare får därigenom möjlighet att veta att en nu levande medlem av den-och-den moderlinjen − som kanske flyttat runt en del över tid − har klarlagt dess mtDNA-profil och kan ta kontakt med den (dig). Sökningar kan göras exempelvis på de socknar man är intresserad av i sin släktforskning. Kanske finns där redan information om några av de många olika moderlinjer som finns i ditt anträd − alltså utan att du själv behöver söka upp nu levande medlemmar av dem och fråga om de vill göra DNA-test, vilket annars är den möjlighet som står till buds för att få en DNA-ledtråd till släktforskningen om dem.

I SHD ser man att tårtdiagrammet som visar frekvensen mellan olika specifika mtDNA-haplogrupper är väldigt finuppdelat. Varje specifik grupp står för ett varierande antal promille av totalen. (De något större tårtbitar som finns består som du ser av grupper som många undergrenar ännu inte har fått namn inom, exempelvis H, eller av testtagare som inte gjort fullsekvensanalys ännu. I takt med namnsättning och noggrannare analyser kommer även de tårtbitarna att fragmenteras i mindre bitar.) En väldig mångfald, med andra ord.

Träfflistan

Du får också besked om vilka bland de för närvarande 60 277 fullsekvenstestade personerna runt om i världen som är närmast dig. Det ger mer finskalig information än beskedet om mtDNA-haplogrupp.

I träfflistan står i vänstermarginalen en siffra under rubriken ”Genetic Distance”. Det är antalet mutationer som skiljer er åt. Om det står 0, så är era mtDNA-uppsättningar identiska. Endast träffpersoner med upp till tre skillnader visas. Anledningen till att personer med fyra eller fler skillnader gentemot dig inte visas i träfflistan är att den generella sannolikheten är minimal att den senaste gemensamma anmodern mellan de personerna och dig levde inom historisk tid (ungefär det senaste årtusendet).

När man tittar i träfflistan vill man försöka översätta antalet skillnader till en tidsskala, men det går inte. Ibland sägs det att en mutation inträffar i genomsnitt i storleksordningen vart 500:e år på ens moderlinje i närtid (den genomsnittliga mutationstakten förefaller däremot ha varit lägre tidigare under mänsklighetens utveckling). Det är en hint som ändå inte kan användas i praktiken. Den senaste mutationen kan nämligen ha inträffat mellan dig och din mamma, likaväl som mellan en kvinna och hennes dotter på din moderlinje för flera tusen år sedan − det är helt olika från fall till fall. Mutationerna inträffar alltså slumpvis och inte efter någon tidtabell, om än generellt sällan. Räknat från hela mänsklighetens senaste gemensamma anmoder (”den mitokondriella Eva”) är det några handfullar mutationer som har uppstått på din moderlinje (eller vilken annans som helst). Du ser vilka dina specifika är under mtDNA > Results. De angivna siffrorna (i stil med T16223C) anger vad som har hänt på vilka positioner (ett baspar T utbytt till C på position nummer 16223, exempelvis), jämfört med den rekonstruerade sekvensen för ”Eva”.

Rekonstruera ditt modersläktträd

Titta på den här exempelbilden:

mtDNAexempel

Den visar hur olika testpersoner på samma modersläktgren ser olika långt, beroende på hur mutationernas placering är. Ovantill och nedtill är samma släktträd. Ovantill syns vad personen på släktgrenen näst längst till höger (markerad med blå pil) ser genom sin träfflista. Utsatta siffror under de andra grenarna är ”Genetic Distance” (antal skillander). De röda stjärnorna visar var mutationer har skett. Överraskande nog visar sig här (genom att gemensam anmoder påträffats i skriftliga källor) en träffperson med GD=3 vara den närmaste av de många i träfflistan − närmare än ett antal träffpersoner med GD=0.

Nedtill syns vad en träffperson på släktgrenen längst till vänster (markerad med blå pil) ser. På hennes/hans moderlinje har mutationerna inträffat på så sätt i närtid att antalet skillnader sorterar träffarna efter avstånd. Hon/han ser däremot inte lika många inom släktgrenen i sin träfflista som den andra exempelpersonen, beroende på att vissa av dem har mer än tre skillnader jämfört med henne/honom.

Hur benar man upp det här? Jo, man tar reda på vilka mutationer ens träffpersoner har och jämför dem med de egna (de listas under mtDNA > Results). Det går behändigt genom att kolla i jämförelsetabellerna för gemensamma haplogrupp- eller geografiska projekt. Undantag gäller mutationer i den kodande regionen. De visas inte på nätet, så dem får man byta kunskap om genom personligt kontakttagande. Om en viss träffperson inte är med i några projekt, så får man kontakta den även vad gäller övriga mtDNA-mutationer. Observera att man inte alltid behöver veta vilken en mutation i den kodande regionen är − för många utbeningssituationer räcker det tills vidare att veta att det är en mutation där som har tillkommit på en viss gren. Vilken den är blir nödvändigt att veta först när det dyker upp en träffperson som delar den, så att den kan föras till samma gren i det rekonstruerade släktträdet.

Några verkliga exempel på modersläktträdsrekonstruktioner finns i Sverigeprojektets nyhetsbrev (ett i varje nummer).

PhyloTree ser du vilka mutationer som definierar de olika avgreningsstationerna fram till din specifika haplogrupp.

Som du anar, så kan det i bästa fall redan finnas en dialog mellan träffpersonerna om deras inbördes samband, när du som nytestad tillkommer. Här och där bildas informella ”släktforskarklubbar” som med gemensamma ansträngningar reder ut sin gemensamma modersläkt. Det är inte ovanligt att exempelvis emigrantättlingar eller nybörjare utan kunskap om sin moderlinjes äldre släktled får starkt personligt motiverad hjälp av sina DNA-funna släktingar att spåra sin moderlinje bakåt i tiden i skriftliga källor.

Kolla även grundare jämförelsenivåer

Den träfflista som du får fram kan du också filtrera till grundare jämförelsenivåer (HVR1+HVR2 respektive bara HVR1). Vitsen med det är främst att se om där finns några intressanta personer som ännu inte har gjort fullsekvensanalys. Om relevant kanske de kan uppmuntras att komplettera till sådan?

Undantagsvis förekommer det också att nära släktingar inte syns i fullsekvensträfflistan trots att de borde ha gjort det. Det kan man vara särskilt observant på när man har fått en haplogruppbeteckning som slutar med ett påhäng av typen -T195C (alltså någonting efter ett bindestreck). I vissa fall är den namnsättningen missledande, nämligen då förändringen T195C har inträffat på flera olika ställen inom den större gruppen, inte bara ett. (Det kan ibland inte anas förrän fler testade tillkommer.) FTDNA:s matchningsmekanism fungerar så att man inte ser fullsekvensmatchningar som fått en annan haplogruppbeteckning, även om antalet skillnader till dem skulle vara tre eller mindre.

Verktyg för verifikation

Ett nästa steg för att komma vidare kan vara att forska fram din mest avlägsna nu levande moderlinjesläkting enligt skriftliga källor och fråga om den också vill göra ett test. Vitsen med det är att få bekräftelse att forskningen ända tillbaka till den senaste gemensamma anmodern är korrekt. Nu är det ju så att ens officiella moderlinje oftast överensstämmer med den biologiska. Fall med dolda adoptioner eller bortbytingar är ovanliga. Släktforskningsfel kan ju däremot förekomma här och där.

Alla som är vana vid släktforskning i äldre tid, 1700-talet och tidigare, vet att man ofta hamnar i en situtation liknande den följande:

Kerstin Andersdotter kom från Storby, det visar både anteckningen i vigselboken och dopvittneskontakter vid hennes barns födelser. Där fanns det vid tiden för hennes födelse och uppväxt bara en Anders, Anders Nilsson. Man kan i det här läget känna sig relativt säker på att Kerstin var Anders Nilssons dotter. Men vem var modern? Genomgång av kyrkoarkivalier ger inget mer än att Anders hustru Anna Jakobsdotter i Storby begravdes vid en viss tidpunkt. Men kan man vara säker på att Anders Nilsson inte varit gift fler gånger, innan giftet med Anna? Det är just det man inte kan. I det här läget kan en nu levande moderlinjeättling till en annan dotter till Anders forskas fram och tillfrågas om den vill göra ett mtDNA-test. Om resultatet visar på nära släktskap på moderlinjen, så får man därigenom en bekräftelse på att syskonen hade samma mor, vilket är en ledtråd som i många fall källforskning inte kan ge besked om. − Förutom att det i träfflistan förr eller senare kanske dyker upp en annan närstående moderlinje, som börjar med en Karin Jakobsdotter, som vid närmare undersökning visar sig vara syster till Anna. På det sättet kan bryggor slås, släktskap bekräftas och i bästa fall tas ytterligare generationer bakåt i tiden.

Sammanfattningvis:

  • Gå med i haplogrupp- och geografiska projekt och kommunicera med dina träffpersoner, för utbytes skull och för bästa förståelse vad gäller rekonstruktion av ert gemensamma moderlinjesläktträd.
  • Uppmuntra träffpersoner som hittills bara testat på grundare nivå att uppgradera, så att ni ser hur de placerar sig i förhållande till er andra.
  • Hjälp (om du är bra på släktforskning) träffpersoner med bristande information att följa sina moderlinjer längre bakåt i tiden.
  • Forska fram den mest avlägsna nu levande moderlinjesläkting till dig som du kan hitta och fråga om den också vill göra ett test, för att slå en bekräftad släktskapsbrygga långt tillbaka i tiden (och samtidigt ringa in den eventuella mutation som skett i närtid på endera av era grenar).
  • Om din äldsta kända moderlinjeana levde inom nuvarande Sverige: Lägg in information om din moderlinje i Svenska Haplogruppdatabasen − för större exponerings och kontaktmöjligheters skull. Du bidrar då samtidigt att kunskapsunderlaget blir större vad gäller mtDNA-linjer som dyker upp i Sverige.
  • Läs mer om mtDNA och några fler saker som du kan göra i den här texten (av mig): Frågor om mtDNA.
  • Resultatet av en mtDNA-analys en slags jämförelsenyckel till släktforskning på ens moderlinje, med möjlighet att styrka moderlinjesamband inom historisk tid − och därtill få kännedom om samband till andra modersläkter via anmödrar som levde också långt tidigare än inom historisk tid. Lycka till!

Vad är vanligt Y-DNA-träffantal?

Hur har utvecklingen varit det senaste året vad gäller antalet Y-DNA-träffar som personer med fädernelinje som så vitt äldst känt i skriftliga källor dyker upp i Sverige har på FTDNA?

 

 

12 markörer 25 markörer 37 markörer 67 markörer 111 markörer
Högst

? (7 200)

? (1 687)

155 (137)

+ 13 %

135 (109)

+ 24 %

5 (5)

Snitt

? (485)

? (112)

18 (17)

+ 6 %

10 (10)

0,6 (0,6)

Lägst

0

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antalet testtagare som gjort någon form av Y-DNA-test hos FTDNA och uppgett Sverige som äldsta kända fäderneanas hemvist är nu 2 602 (2 091), + 24 %. Ökningen av testtagare är alltså lägre än på moderlinjesidan (+ 32 %), jämför min motsvarande statistik rörande mt-DNA-sidan i inlägget Vad är vanligt mtDNA-träffantal?. Antalet mtDNA-testade linjer med Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist (nu 2 508) lär snart gå om antalet motsvarande Y-DNA-linjer (nu alltså 2 602) om tendensen att mtDNA-testning ökar snabbare håller i sig ett tag till.

I delar av tabellen står frågetecken, beroende på att FTDNA numera har begränsat antalet visade personer i träfflistorna till 1 000 stycken. I övrigt är siffrorna endast indikativa, eftersom underlaget är litet. 100 stickprovsresultat har undersökts, samma som för ett år sedan för min bok Genvägar. Fullständiga resultat har nu varit tillgängliga för 69 resultat på 12-markörernivån, 81 på 25-, lika många på 37-, 60 på 67- och 20 på 111-nivån. Gradvis färre och färre har testat sig, ju noggrannare nivå som summeras. Att underlaget för den grundaste nivån, 12 markörer, är 69 och inte 100 som för ett år sedan beror på att flera på den nivån kommer över den nu införda 1 000-gränsen, några visar inte längre sina träfflistor på grundare nivåer och några få av de undersökta projektdeltagarna har därtill lämnat Sverigeprojektet under året.

Genomsnittet av antalet matchningar för personer som testat sig på högre nivåer (67 och 111 markörer) har som synes inte ökat märkbart. Det är så pass få som gjort så noggranna test, så i regel visar sig var och en av dem vara mer eller mindre ensamma på den testnivån i jämförelsedatabasen. Genomsnittet (0,6 träffar) på 111-nivån dras upp väsentligt av en testdeltagare som aktivt testat kända släktingar. Frånräknas han, så sjunker genomsnittet till 0,3 träffar på den nivån.

Däremot har stickprovstesttagarnas träfflistor på 37-markörersnivån vuxit med 6 % under året.

Fem av de sju av 100 personer som för ett år sedan inte hade någon träff alls har kunnat återkopplas till nu. Alla de fem är fortfarande ensamma i jämförelsedatabasen inom sina fädernesläkter inom överskådlig tid (d.v.s. de har ännu inga testade släktingar som härstammar från samma stamfader som levde för max uppemot tusen år sedan eller däromkring).

Jämförelsedatabasen som helhet består nu av ca 511 800 Y-DNA-testtagare från hela världen (ca 480 000), +7 %.

Jämfört med den våldsamma ökningar av antalet mtDNA-träffar (jämför ovannämnda inlägg), så är ökningen av träffantalen på Y-DNA-sidan relativt blygsam (om än den alltså är väsentligt snabbare vad gäller fädernelinjer som dyker upp i Sverige jämfört med i andra delar av världen). Skillnaden beror att mtDNA-test är mycket grövre, medan Y-DNA-test sållar ut släktingar mer i närtid. På Y-DNA-sidan går därför inte antalet belagda linjer (haplotyper) mot ett tak på samma sätt som på mtDNA-sidan.

 

 

 

 

Vad är vanligt mtDNA-träffantal?

För boken Genvägar undersökte jag för precis ett år sedan hur antalet mtDNA-träffar fördelade sig för personer med moderlinjer som så vitt äldst känt dyker upp i nuvarande Sverige. Nu när intressant att se hur utvecklingen har varit på ett år.

 

HVR1-träffar HVR1+2-träffar fullsekvensträffar … varav perfekta
Högst

14 528 (12 792)

+ 14 %

3 394 (2 644)

+ 28 %

242 (147)

+ 65 %

76 (46)

+ 65 %

Snitt

1 594 (1 466)

+ 8 %

117 (94)

+ 24 %

44 (22)

+ 100 %

5 (3)

+ 67 %

Lägst

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antal testdeltagare som har gjort någon form av mtDNA-test hos FTDNA och har angett Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist är nu 2 508 (1 903), + 32 %. Antalet fullsekvenstestade av dessa är 976 (där har jag ingen notering om vad antalet var för ett år sedan). Hela jämförelsedatabasen består nu av drygt 183 100 testade moderlinjer från hela världen (drygt 162 000), + 13 %.

De flesta har trappstegsvis färre och färre träffar ju större del av sekvensen som jämförs mot andra. Det avspeglas i att genomsnittsantalen av träffar blir lägre och lägre när man läser åt höger i tabellen. Observera att ökningen av antalet träffar tydligt går åt andra hållet; antalet fullsekvensträffar ökar proportionellt mycket snabbare än antalet HVR1-träffar. Det tyder på att utvecklingen går mot ett tak; hur många modersläkter som helst med äldsta kända rot i Sverige finns inte inom spännvidden av uppemot några tusen år som ett mtDNA-test når. De drygt 600 testtagare med moderrot från Sverige som tillkommit har i hög utsträckning, tillsammans med sådana med rot från många andra länder i världen, inplacerat sig i de redan befintliga träfflistorna. De 8 av 100 stickprovspersoner som för ett år sedan inte hade några träffar alls har också nu minskat till 6.

Genomsnittsantalet av perfekta fullsekvensträffar (5) dras upp av ett fåtal personer som har extremt många sådana. Svenskättlingen i La Palma, Kalifornien, med moderlinje från Skåne i slutet av 1600-talet, vars träffmönster jag beskrev i boken, är fortfarande den i stickprovsundersökningen som har flest, 76 stycken (tvåan och trean har 45 och 32). 37 av 61 (61 %) av de stickprovsundersökta fullsekvenstestade har ännu ingen perfekt träff alls. För ett år sedan var det 38 av 56 (68 %).

Min DNA-slumpmix − bra att veta om myOrigins

Den 6 maj 2014 sjösattes den nya versionen av Family Tree DNA:s jämförelsefunktion mot olika geografiskt avgränsade referensgrupper. Funktionen hette förut Population Finder, men har nu fått det nya namnet myOrigins. Det här är en bisak som man får fram när man har gjort ett autosomalt DNA-test hos det här företaget. (Huvudsaken för släktforskare är träfflistan på vilka andra testdeltagare som är ens släktingar, med släktskapsavståndsuppskattning för var och en.)

I funktionen myOrigins får man upp en världskarta som i rubriken sägs visa ens Ethnic Makeup. Båda benämningarna myOrigins och Ethnic Makeup är tyvärr förenklade på ett olyckligt sätt som gör att det blir lätt att missförstå det hela. Man kan nämligen inte sätta likhetstecken rakt av mellan sitt DNA-resultat och sina ”ursprung” eller sin ”etniska sammansättning”. Mer rättvisande benämningar hade varit myDNAmix och Genetic Makeup. Varför det?

Jo, det är ju så att ens autosomala DNA-mix har påverkats av en kraftig slump vid varenda generationsväxling. Eftersom varje individ har på pricken lika mycket arvsmassa behöver hälften från varje förälder försvinna när ett barn blir till. Vilka (autosomala) DNA-partier som ”går vidare” avgörs helt och hållet av slumpen. Det här medför att helsyskon bara har i genomsnitt 50 % likadant DNA jämfört med varandra. (Undantag gäller enäggstvillingar, som är 100 % likadana.) Kusiner har i genomsnitt 12,5 % likadant DNA (o.s.v.). Det här får man tankemässigt inte sammanblanda med att helsyskon ju har 100 % samma anor och kusiner 50 % (o.s.v.). Med andra ord är de anor som gett en individ dess DNA-slumpmix långtifrån samma sak som individens totala härstamning (alla anor).

antavla1

Varje individ har ett dubblerat antal anor för varje generationssteg bakåt. (Ett antal släktled bakåt i tiden har alla människor s.k. anförluster, d.v.s. att vissa historiska individer p.g.a. släktinggiften återkommer på flera olika positioner i anträdet.)

antavlaDNA

DNA-mässigt sett, så får ett anträd inte alls lika många positioner och ser olika ut från individ till individ på det sättet att anorna genom DNA-arvsslumpen fått olika betydelse. Redan i ca sjätte generationen före dig börjar det dyka upp en och annan ana som du inte har något DNA alls ifrån. Tio generationer bakåt från dig själv beräknas bara 12 % av anorna i det anledet ha lämnat något bidrag till ditt autosomala DNA. (Luke Josins, How Many Ancestors Share Our DNA?)

Det här är snyggt illustrerat av ett forskarteam på University of California i How many genetic ancestors do I have?

Efter ett tag bakåt i tiden kan inte ett generationsled bli mer finrandigt. En yttersta gräns för hur många anor i ett enskilt anled som kan ha lämnat DNA till dig går vid antalet 290 874, i det här sammanhanget. Det är nämligen antalet stickprovspunkter (SNP’s) som används i myOrigins. Det generationsled som det antalet anträdspositioner är högre före är det 18:e. I verkligheten är det ett fåtal anor i det anledet som du har något DNA ifrån och som regel är de segmenten större än bara minimalsmå bitar på 1 SNP (av sådana som används i myOrigins) styck. I verkligheten är det alltså inte nära före det 18:e utan väsentligt många generationer före det som ett visst förhållande gäller, nämligen det att antalet DNA-bidragsgivande anor inte längre ökar med antalet generationer bakåt i tiden.

Före den tidpunkten beskriver alltså de DNA-bitar som vandrat genom generationerna fram till dig långa smala trådar genom historien. Samma småsegment som fanns i en stenåldersindivid är detsamma som långt senare finns i en, låt säga, medeltidsana till dig. Först efter den sistnämnda anan blir ett segment då och då (slumpvis) större och större när det följs genom generationerna på vägen fram till dig.

myOrigins kan tänkas som att ett genomsnitt har skurits på det där knippet av långa smala trådar som ditt genetiska anträd långt tillbaka i tiden övergår till att bestå av. Varje tråd har sin koppling in på ditt närtidsanträd, men de inkopplingarna är inte alls jämnt fördelade över det. Din farmors fars andel av sådana gamla trådar kan exempelvis vara mycket högre än din morfars mors andel av sådana.

Dina SNP’s har hur som helst jämförts med vilka SNP’s som är vanligast förekommande i ett antal geografiskt avgränsade referensgrupper. Varje segment förpassas till den grupp som den har bästa statistiska likhet emot. Läs mer om hur det går till och vilka grupperna är i Razib Khans och Rui Hus text myOrigins.

Skärmklipp

Likheter gentemot de olika valda referensgrupperna som finns i din DNA-slumpmix anges i procent och representeras också genom färger på en karta. Som på bilden ser det ut för min del. Det jag får tänka mig är givetvis att mina anor under det tidsspann som här är aktuellt − uppemot flera tusentals år − självfallet har levt över en större del av världen. Men alla de delarna kan inte detekteras, utan bara de områden som mitt personliga slumpurval av långa smala historiska trådar råkar gå tillbaka till (så gott detta nu låter sig anas).

Färgläggningen visar bara fokusställena för respektive jämförelsepopulation, så man ska inte bry sig om i vilket land färgklickens centrum råkar ha hamnat på kartan eller sådana detaljer. Det handlar inte om länder, utan (grovt) om delar av världsdelar, eftersom jämförelse mellan befolkningsgrupper inte kan bli så noggrann. Den gula färgen står exempelvis för vad företaget valt att kalla ”Trans-Ural Peneplain”, vilket åsyftar ett bara vagt avgränsat område mellan Nordeuropas kustområden och mellersta Sibirien. I en tabell vid sidan av kartbilden ser jag att 9 % av min DNA-slumpmix närmast liknar genomsnittet hos personerna som utvalts att representera det området.

De som vill kan låta sina träffpersoner se ens andelar av likheter. Det underlättar inte för att identifiera gemensamma anor, om det inte råkar vara så att man själv och ens träffperson har likhet emot flera olika referensgrupper men bara förenas av en gemensam sådan. Ännu mindre praktisk nytta är detaljfunktionen i nedre högra hörnet som består i att man klickar på en orange och en grön knappnål. Då faller knappnålar av de två färgerna ned på kartan. De markerar vilka orter som ens träffpersoner har angett som äldsta kända hemvist för deras äldsta kända ana på rak fädernelinje respektive rak moderlinje. (Chansen är minimal att ens autosomala DNA-samband råkar ha funnits på just någon av de två linjerna.)

Att tänka på:

• Andelarna visar inte andelar av ditt ursprung eller andelar av anor, utan andelar av din personliga DNA-slumpmix. Den är bara i genomsnitt 50 % likadan hos ett helsyskon till dig. Till och med så nära släktingar som helsyskon kan alltså ha radikalt olika procentandelar och har ofta likhet mot sinsemellan olika referensgrupper. Dessa likheter kan ha kraftigt förstorats från (lagts ihop av) mindre andelar hos olika av dina anor, likaväl som kraftigt ha förminskats under bara de senaste generationerna. Proportioner kan alltså inte dras några växlar alls på, egentligen, utan det som kan vara intressant är vilka förekomster av likheter man har.

• Vissa reservationer finns dock även för bara förekomsterna av likheter i de fall de är relativt små. Möjliga felkällor finns nämligen i de avrundningstekniker som använts. Åtminstone har (i facebookgruppen DNA-anor 2014-05-07 och -09-07) nämnts exempel på att en angiven likhet på så mycket som 15 % respektive 9 % hos en individ inte gett utslag hos någon av dess föräldrar. Avrundningsfel hos en förälder respektive ett barn kan ha dragit åt olika håll. Man verkar alltså behöva tänka sig en möjlig felmarginal på i storleksordningen åtminstone 15 %. Att det inte är lätt att föra en DNA-följd till en viss jämförelsegrupp beror på att variationen inom en geografiskt avgränsad grupp kan vara stor, samtidigt som många likheter finns mellan olika grupper − helhetsbilden med all DNA-jämförelse ger ju framför allt hur närstående alla människor är varandra.

• Ett sådant här resultat av ett enskilt företags uträkningsmodell ska inte tas som någon sorts sanning. Andra företag, ibland enskilda programmerare, arbetar med referensgrupper sammansatta på andra sätt, och då blir utfallen annorlunda. Non-profit-projektet Genographic har sin modell. När man jämför hur olika resultaten kan bli utifrån ett och samma DNA-prov, så förstår man med vilka reservationer man måste ta sådana här resultat. Ett belysande exempel är Roberta Estes jämförelse av hur hennes DNA-resultat på det här området blev hos olika företag, se The Autosomal Me − Testing Company Results.

Hur mycket är gemensamt?

När du har gjort ett autosomalt DNA-test i släktforskningssyfte, så får du en uppskattning om avståndet till andra testtagare som DNA-likheten visar är släktingar till dig.

Biologisk förutsättning finns inte för att säga något om huruvida en avlägsen släkting (bortom ungefär fyrmänningsavstånd) är exempelvis en femmänning eller tjugomänning. Båda kan ha lika mycket (eller rättare sagt litet) autosomalt DNA gemesamt med dig. De allra flesta avlägsna släktingar kommer överhuvudtaget inte upp i din träfflista.

Variationsspann

På närmare släktskapsavstånd är det däremot av intresse vad som kunnat observeras vara gemensamt mellan släktingar. Observerade att utkantsvärdena baseras på bara ett fåtal rapporterade iakttagelser, den verkliga variationen är säkert större. ”<” nedan markerar var lägre respektive högre värden särskilt kan förväntas.

 

 

Gemensamt autosomalt DNA, i cM

Minsta   funna

”Teorisnitt”

Mesta   funna

Förälder−barn

3 376

3 340 (50 %)

3 391

Helsyskon*

2 447

2 640 (40 %)

2 802

Halvsyskon/förälders syskon−syskonbarn

992

1 700 (25 %)

2 082<

Kusiner

531

850 (13 %)

1 128<

Förälders kusin−kusinbarn

218

425 (6 %)

1 168

Tremänningar

73

213 (3 %)

438

Fyrmänningar

43

53 (0,8 %)

256

Längsta segment, i cM

Kortaste   funna

Längsta   funna

Förälder−barn

50

267

Helsyskon

<110

250

Halvsyskon/förälders syskon−syskonbarn

<99

142

Kusiner

<72

114

Förälders kusin−kusinbarn

36

106

Tremänningar

21

64<

Fyrmänningar

< ca 7,7

77

 

*) Helsyskon har i snitt 50 % gemensamt autosomalt DNA, totalt sett, men en del av det överlappar vartannat, s.k. helidentiska partier (syskonen har matchning mot varandra på både kromosomen från fadern och den från modern på de partierna) och helidentiska partier räknas inte dubbelt i matchningssammanhang.

Uppemot 10 % av alla fyrmänningspar detekteras ej, p.g.a. avsaknad av tillräckligt långt längstasegment (ca 7,7 cM).

Se också ISOGG:s information om Autosomal DNA statistics.

Flera värden är hämtade från Marie Lindsays blogg Confessions of a Cryokid. Nya värden har införts i tabellen efter observationer som rapporterats i facebookgruppen DNA-anor (minsta gemensamt kusiner: 2014-08-07, mesta gemensamt fyrmänningar: 2015-02-06). Flera iakttagelser har jag själv tillfört 2015-02-05. Om du har nya ”rekord” uppåt eller nedåt, dela gärna med dig av dem i nämnda facebookgrupp eller i Anbytarforums avdelning för genetisk genealogi.

 

 

Nytt verktyg för segmentanalys

Verktyget ger dig en bra överblick över vilka släktingkluster som finns i din träfflista, när du har gjort ett autosomalt DNA-test. Verktyget kallas Autosomal DNA Segment Analyzer (Autosomala DNA-segmentanalyseraren), förkortat ADSA, och finns på hemsidan DNAGedcom (http://www.dnagedcom.com).

Tryck på Register (Registrera dig). Valfritt användarnamn (User Name) och lösenord (Password) fyller du i, liksom din epostadress och namn. Man får också till sig själv formulera en säkerhetsfråga och dess svar, som används utifall att man skulle glömma bort sitt lösenord.

Sedan väljer man den flik som innehåller namnet på det företag man har testat sig hos (Family Tree DNA eller 23andMe). Man fyller där i det kitnummer och lösenord man har hos sitt företag. Något mer behöver inte fyllas i, utan sedan trycker du på Get Data (hämta data). Det som hämtas är data om vilka segment man har gemensamma med vilka andra personer, men inte själva rådatan (d.v.s. vilket utseende man har på sina kromosomer, AGTCCGA o.s.v.). Man behöver alltså inte oroa sig för att ens rådata hamnar på ännu ett nytt ställe och kanske sprids därifrån.

dnagedcom1-300x135Efter någon minut är uppladdningen klar. (Du kan uppdatera sidan /ladda ned den på nytt/, så ser du en textrad med information om ditt kit nedtill på sidan.) Då går du till fliken Autosomal Tools och väljer Autosomal DNA Segment Analyzer. På en rad långt ned på sidan som öppnas väljer du ditt kitnummer. Det är det enda som behöver göras, om man vill köra med standardvärdet att gemensamma segment på minst 7 cM är de som visas. Det är lämpligt, för då får man en översikt på de segment som är mest genealogiskt relevanta. Du kan alltid pröva att gå ned i visningsstorlek och se vad som händer med träffbilden. Det som händer med lägre visningsstorlek är att även mindre relevanta matchande segment kommer med i bilden och bilden blir mer uppsplittrad och svårtolkad.

Sedan klickar man på knappen GET REPORT (Hämta rapport). Det kommer upp en förteckning på vilka segment av minst den valda storleken som du har med dina olika träffpersoner, kromosom för kromosom. På första raden i varje kromosomtabell presenteras det första segmentet som du har gemensamt med någon annan i din träfflista, med början från ena änden av kromosomen. Tabellsektionen ”ICW” (In Common With) är tacksam. Utgå från tabellrutan som är genomkorsad av ett snedstreck. I samma kolumn finns ovanför eller nedanför den ibland rutor ifyllda med samma färg. De markerar de andra av dina träffpersoner som även de är matchningar till personen med snedstrecksrutan. (Matchningen kan vara på något segment som bara de har inbördes, inte även du, så det är inte alltid du ser deras sinsemellan matchande segment.)

Här och där uppstår större ”rektanglar” av färgifyllda tabellrutor. Det är dem man letar efter. De representerar släktinggrupper.

Datan är bara aktuell för det datum som du gjorde uppladdningen. När en tid har gått och du har fått fler träffar kan du göra om uppladdningen (dvs uppdatera underlaget för segmentanalysen). Det går också att ladda upp data för fler personer på det användarkonto man har registrerat.

Ett exempel

adsa

Översikten av träffmönstret på mitt kromosompar 18 ser ut så här. De tre övre personernas tabellrutor bildar en större rektangel i ICW-sektionen. De utgör en typisk släktinggrupp: de matchar alla varandra. För Davids och Alberts del är deras segment i båda deras fall det längsta som de har gentemot mig, och de är över en långt parti (9,27 respektive 8,17 cM) likadant som det hos Lisa, som är min faster. Av detta förstår jag att det är en och samma ana som är orsak till det här träffmönstret och att han/hon är en ana till mig på min fars sida.

Även Kay är en släkting till mig på min fars sida. Däremot finns på min faster Lisas rad ingen färgifylld ruta i kolumnerna för Griffith, Sherry och Sven-Hugo, trots att deras segment också finns på delvis samma parti som det som är gemensamt mellan min faster och mig. Min matchning mot dem ligger alltså inte på den kromosom som jag har från min far, utan på den som jag har från min mor. Med andra ord är de släktingar till mig på min mors sida.

På det här sättet kan man analysera träffmönster och ringa in vilka anor som kan vara möjliga till ett visst släktskap. Det går enklare när man har väl har hunnit få några hållpunkter. De kan bestå av någon fyr- eller femmänning som har dykt upp i ens träfflista och som man har kunnat identifiera anan till, eller annars sedan förut kända släktingar som man inspirerat att även de göra ett autosomalt DNA-test.

 

Länkar

Don Worth, pensionerad IT-tekniker vid University of California, lanserade det här verktyget i början av januari 2014. Han förklarar det utförligt här: http://test.dnagedcom.com/ADSA/adsa.html.

Eva von Brömsen har översett texten till svenska, se filen ”Så här använder du det autosomala analysverktyget ADSA.doc” som ligger bland filerna i facebookgruppen DNA-anor.

Roberta Estes presenterar verktyget här: http://dna-explained.com/2014/01/09/introducing-the-autosomal-dna-segment-analyzer/.

Jag har gjort Y-DNA-test − vad göra nu?

Att göra ett Y-DNA-test är början på en spännande resa som ofelbart lär dig mer än vad du förut visste om ditt biologiska fäderneursprung. Nedan ges förslag på hur du går vidare när du har testat dig hos Family Tree DNA.

Att FTDNA är företaget som nämns här beror helt enkelt på att det i första hand hos dem som det är givande att låta analysera STR-markörer. (Oxford Ancestors och AncestryDNA gör det också, men de är mindre intressanta eftersom de har mindre jämförelsedatabaser och inga samverkansmöjligheter i projekt.)

Låt oss säga att du har gjort ett Y-DNA-test på vad som för de flesta kan vara en ”lagom” startnivå, 37 STR-markörer. I ditt användarkonto ser du under fliken Y-DNA > Results vilka 37 värden du har på 37 undersökta ställen på din Y-kromosom. Välj under samma flik i stället Matches, så får du upp en träfflista omfattande dem av de hittills drygt 162 800 testtagarna av YDNA37-testet vilka har max 4 skillnader gentemot dig. Det betyder att ni är släkt på era fädernelinjer och möjligen inom ungefär det senaste årtusendet. Ju färre skillnader, desto närmare kan släktskapsavståndet vara. Samtidigt sker mutationer aldrig efter någon fast tidtabell, så det är fullt möjligt att träffpersoner med fler skillnader i själva verket ibland är närmare släkt med dig än träffpersoner med färre… Det är det här som man behöver reda ut genom fortsatt undersökning. (Ett exempel på hur olika släktgrenar kan få ett väldigt varierande antal mutationer sinsemellan beskriver jag i Från Nya Kopparberget till Nya Sverige. Titta i den texten på bilden som med röda stjärnor visar hur många mutationer som finns på var och en av de olika släktlinjerna.)

Personer med fädernelinje från Sverige, så vitt känt, brukar i genomsnitt ha ett 20-tal träffpersoner på 37-markörersnivån. (I juli, när jag gick igenom träfflistor för 100 deltagare i Sverigeprojektet, var genomsnittsantalet närmare bestämt 17 träffar.) Själv har jag 8. Mitt exempel nedan, med personer med engelskklingande namn i träfflistan, är inte ovanligt för en person med fädernelinje från Skandinavien: Personer boende på eller med påbrå från de brittiska öarna är nämligen överrepresenterade i databasen. Tillhör de sådana fädernelinjer som från Skandinavien kommit dit under vikingatiden (eller i vissa fall kanske redan med anglosaxarna från 300-talet och framåt), så kommer de ofta upp i skandinavers träfflistor.

Träfflista

Exempel på en träfflista på jämförelsenivån för 37 markörer (min träfflista).

Det jag ser vid första anblicken är att flera medlemmar av släkterna Nugent (3 st) och St. John (2 st) på den här nivån syns som träffpersoner till mig. Det ger vid handen att åtminstone den senaste gemensamme anfadern för alla de tre respektive två också hade deras Y-DNA (med på sin höjd någon mindre mutation). Med andra ord: åtminstone dessa personers släktgren av deras respektive större släkter hänger ihop biologiskt på fädernet. För mig är det intressant eftersom jag därigenom får klarhet i att jag är avlägset biologiskt släkt på fädernet med åtminstone stora grenar av dessa två släkter (och alltså inte bara någon enskild individ inom dem, vilken kanske haft en annan biologisk far än den officielle).

Hur vet jag då att det inte i själva verket är min fädernelinje som kommer från de brittiska öarna (inom det senaste årtusendet ungefär), eftersom alla mina träffpersoner hittills på den här jämförelsenivån har anknytning dit? Det förstår jag av min haplogrupp I-L22, som anses ha uppstått i gränslandet mellan Danmark och Tyskland för ca 3 000 år sedan (enligt I-L22-projektet). Det utesluter förstås inte att min släktlinje kan ha farit till de brittiska öarna och senare vänt tillbaka norrut och hamnat i Sverige. Det kommer jag att få klarhet i om/när närmare träffar till mig dyker upp.

Exponera ditt resultat

För att utöka söknätet även utanför FTDNA:s databas, så kan du lägga upp dina STR-markörer i databasen Ysearch. Det görs enkelt genom att följa länken (gul knapp) som syns under din träfflista. Ysearch är en gratistjänst som FTDNA har utvecklat för att personer ska kunna jämföra sig oavsett hos vilket företag de har testat sig. Antalet profiler där är närmare 133 000, varav 13 % kommer från andra företag än FTDNA.

För att öka chansen till sammankopplingar med andra släktforskare kan du också lägga upp din släktlinje med dess haplogrupptillhörighet i Svenska Haplogruppdatabasen. Fördelen där är att släktforskare kan söka på både namn och socken och få träff på alla dina anor på fädernelinjen (på användarkontot på FTDNA listas bara äldsta kända ana på fädernelinjen). Uppgifter yngre än 100 år döljs.

Kolla om det finns jämförelseprojekt för släktnamnsgrupper som du matchar

Om det finns efternamnsprojekt som kan vara av intresse för dig ser du i de alfabetiska listorna under fliken Projects > Join > Surname Projects. I mitt fall fanns det efternamnsprojekt för både Nugent och St. John. Genom mailkontakt med administratörerna där, så har jag fått släkthistorik om dessa familjer som är avlägsna fädernesläktingar till mig. Man kan också höra sig för med dem om de är intresserade av att man deltar i deras projekt såsom referensperson. Det kan nämligen vara av intresse för dem att i projekttabellen över medlemmarnas STR-värden ha med dig i en ”Pre-Surname Group” e.dyl., för att få klarhet i åldern på vissa mutationer och vilka mutationer som hör till vilken släktgren o.s.v. Ambition och inriktning är dock olika från efternamnsprojekt till efternamnsprojekt. Ibland vill projekten inte ha med personer som är släkt från tiden före namnantagningen.

Kontakta dem som har bristande information

En del vill av olika skäl inte ange äldsta kända fäderneana i databasen (ibland har de bara inte upptäckt ännu att de kan göra det). Dubbelklicka på träffnamnet, så får du upp mailadress till personen och kan skriva och fråga vad den känner till om sin fädernelinje. Det kan göras vad gäller de närmaste träffarna i varje fall (de med minst antal skillnader, ”steps”). I bästa fall är de engagerade släktforskare liksom du själv. Ni kanske bildar en informell släktforskargrupp som tillsammans hjälps åt att se vad som kan fås fram om er biologiska stor-fädernesläkt?

Kolla vilka träffpersoner som finns på lägre jämförelsenivå

En del har inte testat upp till 37 markörer ännu. I så fall återfinns de hittills bara i träfflistorna för 25 respektive 12 markörer, som du får fram genom att ändra till 25 respektive 12 i det andra fältet på första raden under rubriken Filter Matches (Filtrera träffar). Det grundaste testet, 12 markörer, har närmare 491 600 män gjort, alltså betydligt fler än på 37-nivån. Eftersom jämförelsen görs på färre punkter, så blir träfflistan väldigt mycket längre, ibland omfattande tusentals personer (själv har jag 45). Kolla igenom träfflistan om det finns namn eller äldsta-ana-uppgift som verkar vara särskilt intressant för dig, t.ex. personer geografiskt närstående din fädernelinje. En genväg är att vid ”Show Matches For:” välja ett geografiskt projekt som du gått med i. På det sättet får du fram personer vars linjer kommer från samma område, så vitt känt. Alla går dock inte med i geografiska projekt, så den noggranna vägen är att gå igenom alla namn.

Du kommer att upptäcka en del som bara har undersökt 12 eller 25 markörer än så länge (det anges med små siffror på raden under träffnamnet). Dem vill du givetvis gärna uppmuntra att uppgradera till 37 (eller den nivå du nu har testat dig själv på), om du bedömer träffpersonen som intressant. Maila dem och fråga om de kan tänkas vara intresserade av det. För en del har ännu ingenting hänt på Y-DNA-fronten i deras släktforskning, så i bästa fall får de en nytändning och blir intresserade av att undersöka det möjliga nära släktskapet med dig närmare. Med andra ord så kan man − om man vill − arbeta med att ”uppodla”/inspirera sina träffpersoner till samma testnivå som man själv är på. En del kommer efter sin uppgradering inte att synas i din 37-träfflista; då är deras släktskap med dig sannolikt bortom tusenårshorisonten. Med de som kvarstår går man vidare till att analysera fler markörer (o.s.v.).

Gå med i geografiska projekt och ev. efternamnsprojekt

Redan har nämnts en fördel att gå med i olika projekt, nämligen att man kan filtrera sin träfflista efter äldsta kända geografiska ursprung eller få kontakt med olika släkter (bärare av ett visst släktnamn) som man är befryndad med. I det läget ens eget efternamn har flera testade personer kan man också bilda ett eget efternamnsprojekt, om man så vill. Under fliken Projects > Join kan du se efter i listorna vilka projekt som hittills har startats upp. Att gå med i ett projekt görs genom att klicka sig fram till projekthemsidan och trycka på ”Join”. (Vill man gå ur senare, så är det lika lätt att lämna ett projekt, genom att välja Projects > Manage > Leave Project.)

Konstruera släktträdsstruktur

I projekthemsidornas jämförelsetabeller ser du hur dina värden överensstämmer eller skiljer sig från andra medlemmars. (Är de inte med i projekt, så kan man annars sinsemellan manuellt byta de värden man har listade i sitt användarkonto under Y-DNA > Results med varandra, t.ex. genom att ladda ned resultatlistan eller göra en skärmdumpsbild och maila till sin träffperson.) Underlättandet av jämförelsen av hur mutationer fördelar sig är en av de stora poängerna med att gå med i ett projekt. (En annan är att man kan fråga dess administratörer om hjälp om man behöver, en tredje är att ens resultat bidrar till statistik/helhetsbild.)

Utifrån värdena kan släktstrukturen inom din träffkrets rekonstrueras. Det går bäst så fort några fasta hållpunkter finns, t.ex. när flera sinsemellan avlägsna släktingar inom samma sedan förut kända fädernesläkt är testade. Med minst tre kända fädernesläktingar kan man oftast enkelt rekonstruera de värden som deras senaste gemensamme anfader hade och sedan bygga vidare från den kunskapen.

Nugent

Exempel på underlag för rekonstruktion av släktskapsgruppering inom den släktgren som omfattar två Nugents och mig. Mina värden står i den undre raden. De två Nugents är har som synes 36 av 37 markörer identiska inbördes. På släktlinjen fram till mig har tre mutationer tickat in som är unika för mig gentemot dem båda. Den översta raden visar de rekonstruerade värdena för den senaste gemensamme anfadern till oss alla tre. Som synes av frågetecknen så blir de av så här få testade oklart vad som varit de ursprungliga värdena på fyra ställen, i det här fallet. I en större jämförelsegrupp kommer att framgå om t.ex. det sjätte värdet, 15, är unikt för mig, medan alla andra inom gruppen har 14. I så fall är det rimligaste att det ursprungliga värdet på den markören inom vår grupp varit 14 (o.s.v.).

Upprätta brofäste

Många känner efter ett tag att laborerande med släktskapsavstånd till släkter med många hundratals års avstånd till den egna familjen blir litet akademiskt, om än inte ointressant. Man hoppas ju främst få konkreta ledtrådar till den egna fädernelinjens närmaste bakgrund, få hjälp att komma bakom (i tid) den för närvarande äldste kände stamfader som man kunnat kartlägga med skriftliga källor. Om man inte vill vänta passivt på tillkommande träffpersoner, så kan man aktivt inspirera nu levande fädernesläktingar att också göra Y-DNA-test. Ju mer avlägsna till en själv, desto längre bak i tiden kan man upprätta ett brofäste för vidare DNA-jämförelser.

Risken, som man får vara medveten om, är att det därigenom avslöjas om två grenar av samma släkt inte har något biologiskt samband på fädernelinjen. Risken att en annan man varit biologisk far än den officielle fadern någonstans på en släktlinje är emellertid inte fullt så överhängande som man kanske föreställer sig. Inom efternamnsstudier i England har släktforskare ofta förbluffats över att icke-faderskapsfall inte är vanligare. En generell uppskattning är att det i äldre tid förekommer vid mindre än 5 % (i vissa fall mindre än 1 %) av alla faderskapsfall, vilket är samma uppskattning som gäller för modern tid vad gäller sådana fall där inte misstanke om icke-faderskapsfall föreligger (Turi E. King & Mark A. Jobling, What’s in a name? Y chromosomes, surnames, and the genetic genealogy revolution, 2009, s. 12). Förhållandet borde vara ungefär detsamma i Sverige. Bureätten var nyligen den första större/äldre släkt i Sverige som Y-DNA undersökts inom (stor och gammal i meningen att genealogin är känd ett stort antal generationer tillbaka). Där visade det sig att tre volonterande män vars senaste gemensamme stamfader levde på 1400-talet verkligen tillhör samma fädernesläkt också biologiskt. Läs mer om det i Peter Sjölunds blogg Bure-DNA.

Gå med i haplogrupprojekt

Utöver efternamns- och geografiska projekt kan du också gå med i haplogrupprojekt. Du finner vilka som finns att välja på när du inloggad väljer Projects > Y-DNA Haplogroup Projects. Med fördel kan du välja alla som finns under din storhaplogrupp och som verkar vara relevanta för dig (sällan finns mer än max två-tre). Tillhör din fädernelinje undergrupp J1c3, så kan du t.ex. välja att delta i J1c3-, J1- och J-projekten. Deltagande i många skadar inte, utan kompenserar för det faktum att aktiviteten och hjälpsamheten i de olika projekten kan vara väldigt varierande.

rubrik

I haplogrupprojektet (-en) inplaceras du i en sektion i jämförelsetabellen som har en viss rubrik. Kolla vad som står där. Det kan vara en ledtråd till vilken SNP du ska kolla härnäst.

SNP-test

SNP-test ger möjlighet för var och en att kartlägga sin specifika släktgren ”längre fram” mot nutid. Under varje underhaplogrupp finns nämligen vanligen fler kända mutationer, som får kollas en och en. SNP är punktvisa mutationer som uppstår mycket sällan. Har det på en given punkt på Y-kromosomen uppstått en sådan mutationstyp, så har det som regel bara inträffat en gång under mänsklighetens historia. ”Felkopieringen” följer sedan med till mannens alla manliga efterkommande på manslinjen. Att undersöka om man har en viss SNP är alltså som att kolla om man har en viss individ som anfader på sin fädernelinje bakåt i tiden eller inte. Hans exakta identitet kan man förstås inte veta något om, men i varje fall på sikt inringas ungefär när och ungefär var han bör ha levt.

Egentligen är den Y-DNA-haplogrupp (som definieras av en eller flera SNP’s) som du fått besked om bara en förutsägelse, men det du har fått är en mycket övergripande haplogrupp (mycket stor släktgren, om man så vill), så förutsägelsen slår sällan slint. Din haplogrupp anges både i en ruta med underskrift ”Y-DNA Haplogrup” på välkomstsidan direkt när du har loggat in och under Y-DNA > Haplotree & SNPs. Lär dig vad som är känt om din haplogrupp genom att söka information på haplogrupprojekthemsidor och andra nätsidor. Större haplogrupper finns information om och ingångar till litteratur om på engelskspråkiga Wikipedia.

Man beställer ett SNP-test när man är inloggad > Order An Upgrade (ovan till höger på skärmen) > Order an Advanced Test (längst ned till vänster i det fönster som då öppnas). Ett sådant kostar 39 USD. I projekten får man tips om vilken SNP-gren som är troligt att man tillhör, men det är en just ett tips, ingen kan vara helt säker på förhand. Uppskattningen görs med ledning av ens STR-markörer och vilka träffpersoner man har (en del av dem kan ha gjort SNP-tester som i så fall ger vägledning). Utfallet av ett SNP-test är alltid + eller -, d.v.s. mutationen finns eller inte. Vid bekräftelse på att man tillhör en viss släktgren, vilket ett positivt SNP-test betyder, så kan man gå vidare med nästa (o.s.v.).

James5th

På de brittiska öarna är SNP-testning i vissa fall framme vid historisk tid. Bland annat finns inom haplogrupp R1b1a2a1a2c1i1 en SNP (L745) som inom Stuart-projektet kan inringas ha inträffat på Alexander Stuarts (1214−1283) släktgren men inte funnits hos nära anfäder till honom. Ett test av L745 visar alltså om man är efterkommande på fädernelinjen eller inte till nämnde Alexander Stuart eller hans närmaste ättmedlemmar. Ätten innehade det ärftliga ämbetet high steward (motsvarande rikshovmästare), vilket gett den dess namn. Ätten satte ett viss traditionsavtryck på vad som kom att bli vår tids poliskår i Storbritannien; schackrutemönstret från ättens vapensköld går fortfarande igen på kårens skärmmössor och bilar. Bilden visar ryttarbilden föreställande nämnde Alexanders son James ur dennes sigill (bilden hämtad härifrån).

SNP-test är värdefullt i det läge som man är osäker på om man själv och en träffperson verkligen är så nära släkt som det verkar av sammanfallande STR-värden. Dessa kan alternativt sammanfalla av slump. I så fall finns fädernesläktskapet längre bakåt i tiden än STR-likheten ger sken av. Om man jämför sina yttersta bekräftade SNP’s, så får man klarhet i om man tillhör samma närmare släktgren eller inte.

En ständigt uppdaterad översikt över hur SNP-grenar/underhaplogrupper hänger ihop med varandra finns hos International Society of Genetic Genealogy (ISOGG). De yttersta ”kvistarnas” placering på släktträdet är preliminär, de brukar flyttas runt litetgrann i takt med att forskningen går framåt och grenverket växer allt mer. Under de yttersta släktgrenar som är listade där finns oftast dessutom ännu fler SNP’s kända (fler hittas hela tiden). De hittar man i så fall information om på haplogrupprojekthemsidor.

Klumptest av SNP’s

Många SNP’s på ett bräde kan fås genom Geno 2.0-testet hos National Geographic (vilka sedan kan infogas i ens FTDNA-användarkonto om man vill). Inte heller de SNP’s som man kan få där räcker emellertid för att vandra hela vägen ut till ”sin yttersta kvist” i släktträdet. FTDNA har nyligen lanserat testet Big Y, som kommer att leda till bl.a. mängder av nyupptäckta SNP’s. Resultatet av de första beställningarna beräknas komma i februari 2014. Om man vill gå i bräschen för SNP-kartläggning på sin egen släktgren, så är det testet av intresse.

Har man själv gjort ett Big Y, eller testat en rad SNP’s en i taget, så är det en fördel för ens träffpersoner. De kan då beta av SNP’s, en efter en, för att se hur nära dig de placerar sig − varvid grovstrukturen på er gemensamma släktgren gradvis klarnar därigenom. Är man mer passivt hågad (ett Big Y-test är dyrt), så kan man nöja sig med att se vilka SNP’s ens träffpersoner hittills har testat positivt för hittills och beta av dem åtminstone. Vilken yttersta SNP som dina träffpersoner har testat framgår i din träfflista i kolumnen Terminal SNP. I ISOGG:s träd ser du vilka SNP’s som ligger ”nedströms” om din bekräftade gren i släktträdet. (Det är överflödigt att testa sådana SNP’s som ligger närmare roten. Genom att du bekräftats tillhöra en gren längre ut så vet du redan att du måste ha även den äldre SNP’n.) Inom DNA-genealogi talas på engelska om ”downstream” (nedströms), d.v.s. man liknar allas vår relation med varandra vid en flod med förgreningar i stället för ett släktträd med grenar.

Jämförelse är poängen

Såväl när det är fråga om uppgradering till fler markörer eller kartläggning av förut okända SNP’s, så kommer man någon vart först när man har någon träffperson att mejsla ut sina skillnader emot. Om man bara själv låter analysera fram värdena och inte har andras värden att jämföra emot, så säger siffrorna i grund och botten ingenting. Man ser vilka utseenden det finns på olika ställen på Y-kromosomen, men de säger ingenting i sig själva. Det är först vid jämförelse mot andra som siffrorna kommer till liv. Har vi den här avvikelsen gemensam? Och den här? Och den här? Men inte den här? Det är så man gradvis kommer framåt på det här området.

Om man inte har några konstaterade träffpersoner ännu kan man alltså vänta med fler STR-markörer. (Såvida inte administratören i något haplogrupprojekt som man är med i hintat om att fler STR-markörer skulle behövas tittas på för att man ska kunna få en prognos om vilken SNP att testa härnäst.) Å andra sidan skadar det inte att ha några STR-markörer till analyserade i beredskap för den händelse att det i din träfflista plötsligt dyker upp någon nytestad som gått in för många markörer på en gång…

Checklista

Sammanfattningsvis, för dig som är intresserad av att få ut så mycket som möjligt av ditt Y-DNA-test:

  • Delta i Ysearch och Svenska Haplogruppdatabasen.
  • Gå med i Sverigeprojektet (om din fädernelinje kommer från Sverige, så vitt känt) eller andra geografiska projekt som är relevanta för dig, liksom haplogrupprojekt, därtill eventuellt efternamnsprojekt.
  • Har du träffpersoner som testat fler STR-markörer än du? > Uppgradera även du.
  • Inspirera dem av dina träffpersoner som testat sig på en lägre nivå att uppgradera.
  • Finns det kända SNP’s att testa för dig (”längre ut på din kvist i släktträdet”)? (Det tas reda på genom deltagande i haplogrupprojekt.) > Testa dem.
  • Finns det någon avlägsen fädernesläkting till dig som också kan intresseras att göra Y-DNA-test? (För att få en referenspunkt längre tillbaka i tiden.) > Fråga honom.

Lycka till!

Från Nya Kopparberget till Nya Sverige

”Nils Andersson” skulle kunna ha varit bara ett löst namn för släktforskare i Ljusnarsbergs socken. Ur mantalslängder kan visas att han bodde där under slutet av 1640- och början av 1650-talet. Men tack vare Y-DNA-jämförelse kan utseendet av specifika markörer på (troligen) hans Y-kromosom rekonstrueras. Därigenom erhålls ledtrådar till hans bakgrund. Ledtrådarna pekar mot Finland.

Nils Anderssons familj var med bland de emigrantpionjärer som i februari 1654 avreste med skeppet Örnen från Göteborg till Nya Sverige. Nils själv anses ha varit en av de många som dog under seglatsen. När de nyanlända samlades för att underteckna trohetsed till kolonins guvernör signerade nämligen Nils (till namnet okända) änka för hans familjs del. Hon gifte om sig snart. Den nye maken var Mats Hansson från Borgå som blev den första nybyggaren på Minquas Island (senare kallad Boon’s Island efter hans svärson Anders Svensson Bonde). Området återfinns i nuvarande Delaware county i södra delen av Philadelphia (jämför karta).

Nils hade fyra kända barn: Anna, född ca 1637, Christina, ca 1639, Peter, ca 1641, och Michel, ca 1644. Sönerna använde ett släktnamn som bland skrivkunniga svenskar i grannskapet skrevs Laijkan, Laican, Laikan och Leikan. Engelskspråkiga skrivare återgav det som Lakian, Lykell, Lyckan, Lykan, Likin, Lycon, Loykan, Laycon, Laicon och Leycon. Idag används inom släkten formerna Likins, Likin, Likens och Lykins.

Lykins-projektetFamily Tree DNA startades 2008 och har nu 16 medlemmar. En del av dem hör till andra släkter med liknande namn (t.ex. en Laiconas från Litauen). Fyra män med känt ursprung på manslinjen från Nils Andersson visar sig bekräftas som biologiska nära fädernesläktingar. En släkt som tidigare bara kunnat spåras till Michael Likin, född 1785, har nu också genom sin Y-DNA-likhet kunnat identifieras som en gren av Nils Anderssons släkt, även om skriftliga källbelägg ännu saknas för att klargöra exakt hur kopplingen ser ut. (Inom projektet har också några icke-faderskapsfall visat sig, d.v.s. några av Nils Anderssons legitima fäderneättlingar har visat sig ha ett annat biologiskt fäderneursprung.) Y-DNA-kopplingen mellan de fyra Likins/Likens och Michael Likins släktgren överbryggar ett sådant tidsspann att Y-DNA-uppsättningen kan förmodas ha varit också Nils Anderssons. Om Michael Likins släktgren i framtiden visar sig härstamma från Nils son Michel, född ca 1644, skulle det vara bevisat, eftersom den bekräftade släktledningen i så fall kan föras tillbaka till två olika söner till Nils.

Den Y-DNA-profil som de flesta Likins/Likens delar (d.v.s. förmodligen Nils Anderssons) uppvisar en stark koppling till Finland. Det är typiskt för haplogruppen i fråga, N1c1 (N-M178), som är den överlägset vanligaste bland fädernelinjer från Finland. Förutom matchningarna mot varandra är Likins-testtagarnas bästa träffar hittills två män med namnet Toivanen, vilka enligt skriftliga källor härstammar från Petter Toivanen, född 1658, död 1738 i Kajoo i Juga socken (finska Juuka) i Norra Karelen.

Lykins1Utdrag ur jämförelsetabellen ur Lykins-projektet. Överst modal haplotyp. Nederst är de två Toivanens inklippta, för jämförelse.

Den rekonstruerade 12-markörershaplotypen som Jonas (död 1804) hade (och förmodligen även Nils Andersson) är den haplotyp som delas av 423 män eller 15,6 % av hittills 2 708 Y-DNA-testade män med fädernelinje från Finland. Efter Finland kommer Ryssland och Sverige (båda 0,5 %) och Norge (0,3 %).

SkärmklippDen här släkten utgör ett strålande exempel på hur oförutsägbart STR-mutationer inträffar. Som synes har ingen mutation alls inträffat under hela vägen från Nils Andersson (troligen, men säkert från Jonas, död 1804) och fram till George S:s ättling David. Under de senaste två seklerna har å andra sidan tre respektive fem(!) mutationer inträffat på linjerna fram till testtagarna Andrew och Liam. De båda sistnämnda visas alltså inte som troliga släktingar till varandra på FTDNA, eftersom bara personer med upp till och med sju skillnader visas (och de båda har åtta). (På de tre släktlinjerna längst till höger markerar ”*?” att jag inte har uppgift om antalet generationsled fram till testtagarna. På linjerna fram till Charles E. och Richard finns potentiellt fler mutationer eftersom de inte har testat till 67-markörernivå ännu som de andra, utan hittills till 37.) Röda stjärnor markerar på vilka släktlinjer mutationer finns.

Från dödböckernas noteringar om Nils båda döttrar är känt att han kom från Nya Kopparberget, nuvarande Ljusnarsbergs socken i Västmanland. Återfinns han då i källor därifrån? Det finns en kolare Nils Andersson, men han omnämns i mantalslängden ännu 1655, när ”vår” Nils familj redan var i Nya Sverige. Förutom en skräddare Nils (utan utskrivet patronymikon och utan någon hustru 1645), som verkar ha försvunnit från socken 1653/54, så är det bara en Nils Andersson som kan komma i fråga, men han är troligen Likens/Likin-släktens stamfader. Han förekommer i mantalslängden ännu inte 1644 men första gången 1645, då som gruvdräng, med hustru. 1651 antecknas han sista gången, nu med hemvist inom socknen specificerad till Nya Kopparberget. I nästa tillgängliga längd, från 1653, finns han inte kvar där.

Att ”vår” Nils med familj kom till Nya Kopparberget 1644 (eller tidigt 1645) stämmer överens med det faktum att inget av hans fyra barn återfinns i födelseboken under perioden 1636−1645. Överhuvudtaget ingen Nils Andersson låter döpa något barn under det tidsintervallet i Ljusnarsberg.

Vad för slags plats var Nya Kopparberget 1644? Det var ett gruvsamhälle som expanderade kraftigt just vid den tiden. Koppar hade påträffats där bara tjugo år tidigare, privilegier hade erhållits 1641. Följande år hade tingshuset uppförts. Kyrkan var bara nio år gammal. Det är känt att många finnar var delaktiga i gruvbrytningen, inte minst grundaren själv, Mårten Finne.

Varifrån kom släktnamnet? En hypotes (Dr. Peter Stebbins Craigs) är att Lyckan kunde tänkas ha varit namnet på Peters och Michels gård i skogarna vid Schackamaxon och att de tog sitt namn efter den. (Det verkar vara en tillfällighet att det inom nuvarande Ljusnarsberg finns en gård kallad Lyckan. Det ortnamnet var inte i bruk i äldre tid, i varje fall ännu inte på 1840-talet, enligt kyrkoarkivalier.)

En annan hypotes är att namnet kan vara härlett från byn Liukola i nuvarande Sankt Michel (finska Mikkeli) i Södra Savolax. Naturforskaren Pehr Kalm kommenterar i En Resa til Norra America (1753−1761) angående kolonisters släktnamn att Tolsa, Mullika och Likonen förmodligen är finska namn. (Det är osäkert om ”Likonen” verkligen syftar på Likens/Likin.) Andrew Likins har varit i kontakt med Auvo Kostiainen, professor i allmän historia vid Åbo universitet, som har uppfattningen att släktnamnet troligen ursprungligen var Liikanen, annars Loikkanen, Laukkanen, Liukkonen eller Luukonen. Professor Kostiainen har föreslagit att en Anders Liukkonen som 1601(?) avreste mot det nuvarande Sverige från byn Liukola skulle kunna vara släktens stamfader. Från just Savolax kom många finnar till Bergslagen. Specifikt till Ljusnarsberg ankom ungefär en tredjedel av finnarna där runt sekelskiftet 1600 (Saloheimo 2009, s. 14).

En möjlig arbetshypotes skulle kunna vara att Nils Andersson inte själv var inflyttad från Finland, men kanske hans far (Anders Liukkonen, runt sekelskiftet 1600, till Ljusnarsberg eller trakten däromkring?). Förhoppningsvis kan tillkommande Y-DNA-ledtrådar bidra till frågans lösning framöver!

__________________

Litteratur

Dr. Peter Stebbins Craig, Nils Andersson and His Lykins Descendants, i Swedish Colonial News, Volume 3, Number 5 (2006), http://www.whitesnet.org/Lykns.html.

Veijo Saloheimo, “Det ser så ut” − försöket att identifiera svedjefinnarnas ursprung i Finland, 2009, http://www.migrationinstitute.fi/pdf/Svedjefinnarnas_ursprung.pdf.

The Lykins DNA Project, http://www.familytreedna.com/public/lykins/default.aspx?section=ycolorized.

Bilden överst är ett vykort från ca 1900, från Wikipedia Commons.

Tack till Andrew Likins, Colorado Springs, Colorado, för information.

 

Täthet av i släktforskningssyfte mtDNA-testade moderlinjer i världen i november 2015

EuropaMtDNASiffrorna gäller antal mtDNA-deltagare per ursprungsland som anges hos Family Tree DNA (i funktionen Ancestral Origins) 2015-11-10. Statistiken visar tätheten av hos det företaget testade linjer som så vitt känt kommer från vissa länder. Då företaget är marknadsledande vad gäller DNA-test i just släktforskningssyfte, så kan statistiken anses ge en god bild av hur läget ser ut vad gäller i släktforskningssyfte mtDNA-testade moderlinjers kända ursprung. Angivet land är det land som de testade personerna själva har uppgivit vara det äldsta kända land som deras moderlinje dyker upp i. I sista kolumnen i tabellen nedan har jag jämfört antalet testade personer med uppgivet ursprung från ett visst land med det landets nuvarande befolkningsstorlek. Ju högre siffra i den kolumnen desto större chans är det alltså för släktforskare med moderlinje från det landet att få nära matchningar vid mtDNA-jämförelse.

De brittiska öarna placerar sig i täten, precis som i fallet med Y-DNA-sidan. Därefter placerar sig Skandinavien som det mest mtDNA-undersökta moderlinjeursprungsområdet hittills. Stora delar av övriga Nord- och Centraleuropa har och en relativt hög täthet av mtDNA-testade linjer. Mönstret är med andra ord ungefär detsamma som på Y-DNA-sidan, jämför mitt inlägg Täthet av i släktforskningssyfte Y-DNA-testade fädernelinjer i världen i september 2013. Personer med moderlinje från övriga delar av Europa och världen har endast mer sporadiskt använt den här släktforskningsmöjligheten. Bland länder som inte finns med på kartutsnittet kan som exempel nämnas Iran (0,03), Brasilien (0,01), Etiopien (0,01) och Kina (0,003).

I den mellersta av sifferkolumnerna står en procentangivelse inom parentes. Den anger ökningen av antalet analyserade linjer sedan 2013-11-10, alltså under precis två år. Antalet testtagare i Montenegro har sedan dess mer än dubblerats, men det är från en låg nivå (testdeltagare med moderlinjer därifrån nu blivit 19 i stället för 9). Statistiskt mer signifikanta är ökningarna i större länder. Vad gäller sådana står Sverige för den tydligt största ökningen.

 

Land Befolkning mtDNA-linjer Jämförelsetal
i miljoner därifrån i hundradels
promille
Irland 4,46 10 475 (+27 %) 23,5
Skottland 5,3 5 165 (+27 %) 9,7
Finland 5,4 3 201 (+44 %) 5,9
Norge 5,1 2 687 (+40 %) 5,3
Litauen 3 1 144 (+19 %) 3,8
Wales 3 1 111 (+22 %) 3,7
Sverige 9,5 3 365 (+66 %) 3,5
England 52,2 13 063 (+33 %) 2,5
Schweiz 7,5 1 574 (+23 %) 2,1
Luxemburg 0,5 106 (+33 %) 2,1
Danmark 5,5 982 (+32 %) 1,8
Tyskland 81,8 12 968 (+24 %) 1,6
Nordirland 1,8 300 (+39 %) 1,7
Färöarna 0,049 8 (+33 %) 1,6
Malta 0,42 60 (+28 %) 1,4
Polen 38 4 807 (+23 %) 1,3
Ungern 10 1 194 (+25 %) 1,2
Storbritannien 62,3 7 273 (+12 %) 1,2
Österrike 8,5 996 (+ 26 %) 1,2
Lettland 2,3 271 (+20 %) 1,2
Slovakien 5,4 605 (+17 %) 1,1
Tjeckien 10,3 1 001 (+25 %) 1
Slovenien 2 206 (+N/A) 1
Nederländerna 16,8 1 523 (+21 %) 0,9
Estland 1,3 120 (+36 %) 0,9
Portugal 10,6 906 (+27 %) 0,9
Cypern 0,9 67 (+34 %) 0,7
Italien 60,8 4 067 (+20 %) 0,7
Kroatien 4,3 304 (+25 %) 0,7
Frankrike 61,5 4 151 (+25 %) 0,7
Grekland 10,8 597 (+20 %) 0,6
Vitryssland 10,3 581 (+33 %) 0,6
Israel 8 375 (+4 %) 0,5
Libanon 4,2 200 (+18 %) 0,5
Makedonien 2,1 83 (+11 %) 0,4
Spanien 46 2 006 (+25 %) 0,4
Rumänien 20,1 773 (+18 %) 0,4
Belgien 10,6 423 (+25 %) 0,4
Bulgarien 7,3 279 (+21 %) 0,4
Ukraina 45,8 1 939 (+27 %) 0,4
Montenegro 0,6 19 (+111 %) 0,3
Moldavien 3,6 101 (+28 %) 0,3
Bosnien och Hercegovina 3,9 78 (+20 %) 0,2
Ryssland 141,9 2 921 (+34 %) 0,2
Georgien 4,5 110 (+10 %) 0,2
Serbien 7,3 113 (+30 %) 0,2
Island 0,3 50 (+28 %) 0,2
Libyen 6,4 94 (+4 %) 0,1
Turkiet 74,7 755 (+27 %) 0,1
Marocko 35,7 254 (+11 %) 0,07
Palestina 4,1 27 (+42 %) 0,07
Tunisien 10,5 67 (+12 %) 0,06
Syrien 22,5 95 (+28 %) 0,04
Algeriet 37,1 92 (+15 %) 0,02
Egypten 81 88 (+24 %) 0,01