Jag har gjort Family Finder – vad göra nu?

Här beskriver jag hur du får ut så mycket som möjligt av ditt deltagande i Family Finder hos företaget Family Tree DNA.

(Motsvarande jämförelsedatabaser finns hos Ancestry och 23andMe, men nackdelar hos de företagen är att man hos Ancestry måste vara abonnent för att fortsatt ha tillgång sitt resultat – hos Family Tree DNA är det en engångskostnad – och hos 23andMe är många av kunderna inte intresserade av släktforskning utan i stället av medicinsk information. Ändå kan man om man vill arbeta på delvis samma sätt med sitt resultat om man har gjort ett autosomalt DNA-test hos något av de företagen.)

När du fått mail om att ditt resultat är klart, logga in och gå till Family Finder, sedan Matches (träffpersoner). Träfflistan innehåller namn, kontaktuppgifter och detaljer om DNA-likhet emot dig för en mängd personer. Den spännande frågan blir om ni tillsammans kommer att lyckas identifiera er närmaste gemensamma ana (eller ert närmaste gemensamma anpar, vid släktskap genom helsyskon) eller inte. Ibland är det en tidsfråga mer än en ja/nej-fråga!

Om du klickar på kolumnhuvudet ”Relationship Range” så sorteras träfflistan i DNA-likhetsordning. Det som står i den kolumnen är en sammanfattning av vad er DNA-likhet betyder i potentiellt släktskapsavstånd. Om det står t.ex. ”2nd Cousin – 4th Cousin” betyder det att du och den personen har en DNA-likhet som tre- till femmänningar oftast har. Det är resultat av en konkret uppmätning som är tillförlitlig. Det är bara det att DNA-arvsslumpen har ställt till saker och ting. Bort till och med sådär tremänningar påverkar den slumpen inte så dramatiskt – syskon kan skiljas från kusiner bara utifrån deras DNA-likhet, exempelvis.

För mer avlägsna släktingar blir det däremot ett verkligt lotteri vilka deltagande släktingar som kommer upp i träfflistan och vilken DNA-likhet de visar sig ha emot dig. Redan i likhetskategorin ”2nd Cousin – 4th Cousin” dyker det upp personer som inte är så nära släkt med dig som femmänning (4th cousin) men ändå är så pass DNA-lika dig som en verklig femmänning ofta är. Det kan bero på att ett DNA-segment följt med oväntat länge på båda två av era respektive släktlinjer och/eller att ni är släkt på mångfaldiga sätt längre tillbaka i tiden. Mer om DNA-likhet på olika släktskapsavstånd kan du läsa här: Hur mycket är gemensamt?

Det hela kokar ner till att sådana som anges ha en DNA-likhet som max ”3rd Cousin” (fyrmänning) till dig i de allra flesta fall också är en så pass nära biologisk släkting. Bortom det blir däremot allting en röra p.g.a. DNA-arvsslumpen. Allihop bortom ”3rd Cousins” är avlägsna släktingar på något sätt, men man kan inte enbart utifrån DNA-likhetsgraden (emot den personen isolerat) säga något säkert om det rör sig om femmänningar eller släktingar kanske via medeltiden. Det som anges i kolumnen ”Relationship Range” är det mest typiska släktskapsavstånd som personer brukar ha vad gäller den DNA-likhet som du och en träffperson har. Uträkningen bakom att träffpersonen har hamnat i den DNA-likhetskategorin sammanväger hur långt ert längstasegment är, hur mycket totalt ni delar och antalet gemensamma segment. De värdena kan man också titta på ett och ett för sig, men vad helhetsbedömningen närmast ger för hint om potentiellt släktskapsavstånd har man alltså färdigserverat i kolumnen ”Relationship Range”.

Två sätt att jobba med träfflistan

Det finns ett enkelt sätt och ett mer systematiskt sätt att jobba med sin träfflista. Det enkla är att gå igenom träfflistan från toppen och se om man lyckas identifiera släktingar utifrån deras namn och eventuellt inlagda släktuppgifter (och ta mailkontakt där sådana uppgifter saknas). Tänk på att ovannämnda DNA-arvsslump medför att en verklig fyrmänning till dig, exempelvis, mycket väl kan visa sig finnas allra längst ned i din träfflista – uppemot vart tionde fyrmänningspar uteblir helt från varandras träfflistor (och uppemot vartannat femmänningspar)!

I fortsättningen beskriver jag det systematiska sättet att jobba med träfflistan.

Exponera dig

Börja med att kolla att du inte är för anonym gentemot dina träffpersoner (såvida du inte har något särskilt skäl att vara det). Uppe till höger, när inloggad, står en länk med ditt namn och kitnummer. När du klickar på den länken och väljer Account Settings kan du under fliken Genealogy ladda upp en gedcomfil med de namn-, levnadsårtals- och bostadsuppgifter du har om dina anor. En sådan skapas i ett släktforskningsprogram. Om du inte använder något sådant går det också att mata in uppgifter om anor manuellt.

Om det känns oöverstigligt att skriva in alla anor, så är det inte alls dumt med information bara två eller tre generationer tillbaka i tiden, till att börja med. Där någon ana är okänd, skriv just UNKNOWN, så slipper dina träffpersoner fundera på om det rör sig om en okänd ana eller om du bara missat en inmatning. Du kan också skriva in anors efternamn och/eller ortnamn under Surnames (under Genealogy).

Under fliken Personal Profile är det bra att sammanfatta i vilka områden du har dina anor och att ladda upp en bild av dig själv. Anledningen är att de flesta blir mer motiverade av att hitta släktskapet till dig då, jämfört med om du bara figurerar med ett namn utan några uppgifter alls. Det du åstadkommer med de här greppen är att fler av alla dina träffpersoner kommer att jobba ”i sin ände” med att hitta släktskapet till dig. Frukterna av deras arbete kommer dig till del när de (förhoppningsvis) kontaktar dig med resultatet. Inte sällan får personer som inte har gjort någon djupare släktforskning ännu omfångsrik information om gemensamma anor från nyfunna DNA-släktingar som har hållit på längre tid.

Vad gäller exponeringsgrad, gå också igenom inställningarna under flikarna Privacy & Sharing och Account Settings. Under sistnämnda flik och därefter Match and Email Settings behöver det vid Family Finder vara iklickat ”Yes” för att träffar ska visas i din träfflista – och för att du ska synas i deras.

Ledtråden ”In Common With”

En hint till vilket sambandet kan vara med en av dina träffpersoner kan ges genom att bocka i rutan till vänster om träffnamnet och sedan trycka på knappen ”In Common With” som syns ovanför träfflistan. Då kommer (oftast) ett antal personer upp. Det är sådana som finns både i din träfflista och i din träffpersons träfflista – sådana som är ”in common with” (gemensamma) mellan er båda. Ofta beror det på att du och din träffperson är släkt på olika sätt med de personerna; du på ett sätt och din träffperson på ett annat. Personerna i den framfiltrerade listan tillhör alltså (oftast) inte en och samma släktinggrupp. Det utesluter samtidigt inte att det i den listan kan finnas personer som delar en och samma ana med både dig och träffpersonen i fråga.

Ledtråden ”Chromosome Browser”

För att ringa in släktinggrupper måste man titta närmare på segmentöverlappningar. I ovannämnda framfiltrerade lista kan du bocka för de fyra mest DNA-lika och sedan trycka på knappen ”Cromosome Browser” som syns ovanför träfflistan. På sidan som kommer upp, bocka även för den träffperson som du valde först ovan. Då har du fem personer. Det är maxantalet du kan titta på åt gången i det här verktyget. I rutan högt upp på sidan bredvid ”Compare List” kan du ställa in hur stora segment ska vara för att visas. Du kan ha 5+ cM inställt där.

Så här kan det se ut då, med en sådan grupp om fem personer (övre delen av översiktsbilden visad här):

chromosomebrowserDet jag ser här är att personerna Blå och Grön har sitt längstasegment emot mig över till betydande del samma positioner. Det är turlotten i sammanhanget – vi tre är med stor sannolikhet en släktinggrupp. Svaga matchningar – de flesta träffpersonerna i min träfflista – har nämligen bara ett segment över gränsvärdet 7,69 cM emot mig. Det är i så fall det som är anledningen till att vår DNA-likhet har kommit över gränsvärdet och att vi därför kommer upp i varandras träfflistor. Att de två är varandras träffpersoner är viktigt – hade de inte varit det, så hade det kunnat vara så att Blå hade matchat kromosomen som jag har för min ena förälder i det här kromomparet (nr 2) och Grön den som jag har från min andra förälder. Observera att det alltså på varje kromosompar (nr 1, 2, 3 o.s.v.) alltså är fyra kromosomer som jämförs samtidigt – mina två och träffpersonens två.

Personerna Orange och Lila kan mycket väl vara släkt med mig på varsitt sätt – och släkt med varandra på något tredje sätt, som inte jag är inblandad i. (De två ser inbördes var deras sinsemellan matchande segment finns. Det ser inte jag.) Å andra sidan kan inte uteslutas att även de här segmenten eventuellt kommer från samma ana som det segment som finns i mig, Blå och Grön. När överlappning på det här sättet finns på parvis olika ställen har man helt enkelt inte haft samma tur som i fallet med Blå och Grön, så flera olika förklaringar är möjliga till DNA-likheten.

Använd ADSA

Kromosomläsaren (”Chromosome Browser”) begränsas av att man bara kan jämföra fem personer åt gången. Lyckligtvis finns ett gratisverktyg som man snabbt kommer i gång med och som ger helhetsöverblick på träffbilden. Det är ovärderligt för att ringa in släktinggrupper. Så fort du vill komma litet vidare med ditt arbete med din träfflista, pröva vad du får ut av det här gratishjälpmedlet. Läs mer här: ADSA – verktyg för segmentanalys.

Gå vidare med en träffgrupp

När du genom kromosomläsaren eller ADSA har identifierat en släktinggrupp, så är vettigt att starta en gruppmaildialog med personerna i den gruppen. När man är några fler som har sinsemellan överlappande långa segment är det enklare än annars att ringa in rätt senaste gemensamma ana (eller anpar). Man får räkna med att någon eller några i gruppen kanske inte svarar – det kan ju bero på sjukdom, tidsbrist eller vad som helst – men om man har tur är åtminstone någon annan inom släktinggruppen lika intresserad som man själv. Varje träffgrupp har potentialen att bli en egen liten informell släktforskarklubb som förr eller senare tillökas med nya medlemmar, som då tillför sina pusselbitar till identifieringsproblemets lösning.

Bedöm säkerheten i en identifiering

När du har hittat en koppling hos dig och din träffperson gäller det att bedöma om den påträffade gemensamma anan sannolikt är förklaringen till er DNA-likhet eller inte. Om du och en amerikan, som har en DNA-likhet med dig som ”2nd – 3rd Cousins” brukar ha, tillsammans hittar att ni är fyrmänningar, men inte har era övriga anor i samma del av världen, så är givetvis kopplingen säkert rätt identifierad. Det handlar om att kolla vilka övriga anor (helst DNA-säkrade) som dels du, dels din träffperson har och hur geografiskt åtskilda de har varit.

Säg att du och en annan person har hittat en gemensam ana nio generationer tillbaka i tiden. Särskilt om ni inte båda har kartlagt samtliga era anor minst nio generationer tillbaka, så måste det ännu så länge bara vara en arbetshypotes att det var den anan – och eventuellt inte någon annan, ännu oupptäckt – som längstasegmentet mellan er en gång fanns i. Alla segment kommer sällan från samma håll – mindre bitar kommer ofta från andra håll än den närmaste gemensamma anan.

I det läge som en tredje träffperson tillkommer och har ett långt segment som överlappar emot er – och visar sig ha koppling till er påträffade gemensamma ana – så övergår arbetshypotesen till att vara en säkrad identifiering. Detta med viss reservation: I områden där många är släkt med varandra kors och tvärs finns även i ett sådant läge en kvarstående risk för att tre personer visserligen är släkt på ett sätt, men det aktuella DNA-segmentet beror på ett annat släktskap dem emellan… Säkerheten ökar dock hur som helst ju mer man lyckas ”bygga ut” släktinggruppen med fler identifierade träffpersoner som har sinsemellan överlappande segment.

Berätta om fynd

När du hittat en koppling till en träffperson, glöm inte att berätta det för de eventuella flera personer som har överlappande segment emot er. Att det är er bådas gemensamma ana i början av 1800-talet, eller vad det kan vara, som de kan leta efter sitt släktskap med – och inte bara var och en av er båda – underlättar ju oerhört för dem. Er koppling är potentiellt början till en gruppmaildialog av den modell som beskrivits ovan. När nytestade personer tillkommer som matchar er blir det intressant för alla inom gruppen att följa om de kan identifieras ha en koppling till samma ana som er.

När det rör sig om släktskap som omöjligt hade hittats om det inte varit för DNA-jämförelsen – se till att kunskapen inte försvinner igen efter att ni är borta: Publicera era rön på något sätt! Det kan vara i en släktforskarförenings medlemsblad, tidskrift eller årsbok, eller på en hemsida, eller i ett kompendium som sprids inom gruppen och era familjer. Att identifiera en koppling är ofta bara början på ett givande informationsutbyte – inom er grupp kan man ju leta fram och dokumentera fotografier och levnadsöden och hjälpas åt med fördjupad släktforskning…

Utöka jämförelseunderlag

För att få några fasta hållpunkter kan vara en god idé att fråga exempelvis en kusin eller tremänning om den också vill delta i Family Finder. Med matchning emot en känd tremänning kan ni sålla ut vilka träffpersoner som har att göra med era olika gemensamma anor från och med tre generationer bakåt i tiden. Tänk dock på att autosomalt DNA-test avslöjar om biologiskt släktskap inte finns mellan nära släktingar, om så skulle vara fallet. Den som uppmuntras att delta måste man se till att den är medveten om detta. Om man så långt som möjligt vill undvika risk för explosiva avslöjanden så kan ett gott råd vara att tillfråga en släkting som man delar moderlinje med. Även på moderlinjen kan exempelvis undandolda adoptioner eller BB-förväxlingar ha förekommit, men att biologisk förälder har varit en annan än den officiella är naturligtvis vanligare när det gäller faderskap.

myOrigins

I Family Finder finns också en jämförelsefunktion som kallas myOrigins. Det handlar om en trubbig jämförelse mellan ditt DNA och personers i några referensgrupper från olika delar av världen. Läs mer om det här: Min DNA-slumpmix – bra att veta om myOrigins.

Exempel på segmentjämförelser

Nedan visas olika typfall som visar vad du får ut av olika överlappningsmönster. Sådana studeras enklast med gratisverktyget ADSA som du kan läsa mer om här: ADSA – verktyg för segmentanalys. Där finns också förklaring av hur man använder det verktyget.

Först litet om vad ett matchande segment är. Det är när samma parvisa stickprovsvärden finns utmed ett längre stycke på något av mina kromosompar emot en annan person. Vilket parti på kromosomparet som det är fråga om markeras med färg, så jag får snabbt en uppfattning om det matchande segmentets längd och placering. Det ser ut som ETT färgstreck, men det som redovisas är alltså en befintlig överensstämmelse som finns på två eller flera av FYRA jämförda kromosomer (nämligen två personers respektive kromosompar).

kromosompar ibs

Orsaken till en matchning kan vara att ett sammanhängande segment finns på endera av mina två kromosomer i det aktuella paret (den ena är från min far, den andra från min mor) och att ett identiskt sådant finns på motsvarande sätt hos min träffperson. Ett sådant fall visas i det översta exemplet.

Orsak till en matchning kan också vara sammanläsning av mindre segment som finns på BÅDA mina kromosomer i det aktuella paret och kanske något liknande också hos träffpersonen. Ett sådant fall visas i det nedersta exemplet. På engelska kallas sådana här bedrägliga matchningar för IBS-segment (Identical By State, i motsats till Identical By Descent).

Ju kortare ett matchande segment är, desto högre risk att det är fråga om en sammanläsning (IBS-segment). De flesta segment över 10 cM är genuina, medan de flesta under 5 cM är resultat av sammanläsning. Mer detaljerad statistik finns här: ISOGG:s Wiki om IBD-segment.

 

Exempel 1. Två släktinggrupper

a1Grönsvart och Rosa har en gemensam ana med mig på min ena förälders sida. Blå och Gul har en gemensam ana med mig på min andra förälders sida.

 

Exempel 2. Två släktinggrupper, därtill ett tredje släktskapssätt

a2Blå, Ljusgrön och Röd har en gemensam ana med mig på min ena förälders sida. Brun och Rosa har en gemensam ana med mig på min andra förälders sida. Därtill är Rosa släkt med Blå, vilket beror på en tredje ana som de delar (de tvås inbördes gemensamma segment som beror på denna ana finns någon annanstans än i den här bilden).

 

Exempel 3. Storkluster vari alla är varandras träffpersoner

a3bDet är sällsynt med kluster bestående av en stor mängd personer som alla är varandras träffpersoner. Här ett verkligt rekordexempel med många som alla har med varandra överlappande segment, därtill långa sådana. Den gemensamma anan måste ha en gigantisk mängd testade ättlingar, eftersom så här pass många råkar ha ett långt segment kvar från den på just det här kromosomstället. (Bilden är en detalj av en skärmklippsbild postad av en medlem i facebookgruppen DNA-anor 2016-09-18.)

 

Exempel 4. Storkluster vari vissa inte är varandras träffpersoner

a4bTack vare kusinen Ljusgrön kan jag vara säker på att det är ett sammanhängande segment åtminstone hos mig som matchar personerna i den här bilden. Detta eftersom kusinen överlappar det och mer därtill. Personerna fördelar sig på två grupper, en större som (oftast) matchar mig och kusinen samt en mindre (här inringad med blå ramar) som har med min andra förälders sida att göra.

Mellan svagare matchningar är normalt att de här och där inte är varandras träffpersoner trots att de delar ett segment som är över gränsvärdet 7,69 cM. Bara de som också har 20 cM eller mer totalt och ett visst antal kortare segment – såvida de inte har ett längstasegment på minst 9 cM – kommer med i varandras träfflistor. Det här att de inte syns i varandras träfflistor förklarar ”hålen” i tabellsektionen som med färgifyllda rutor visar vilka som är varandras träffpersoner.

 

Exempel 5. Storkluster vari de flesta inte är varandras träffpersoner

a5Tack vare en släktings överlappande segment (det översta) är jag säker på att det här är fråga om ett sammanhängande segment åtminstone hos mig och att det kommer från den del av mitt anträd som jag och släktingen har gemensam. Merparten av dem som matchar mig på det här korta partiet, precis över tröskelvärdet, är som synes inte varandras träffpersoner. Det är sannolikt i många fall fråga om sammanläsningar av småbitar som var för sig är vanliga i den världsdel där jag har mina rötter, men åtminstone några har också på sitt håll, liksom jag, ett sammanhängande segment – merparten av ett tjugotal personer (de flesta i övre delen av bilden) är också varandras träffpersoner.

 

Exempel 6. Skarv

a6Exemplet tydliggör hur ”skarvar” på mina kromosomer kan bli synliga i vissa lägen. Rosa markerar min matchning mot min mor som också deltar i Family Finder. Bland annat syns här en släktinggrupp på hennes sida, men till den hör inte Mörkblå. Det är en nära släkting på min fars sida. Så är också personerna bakom Lila och Röd (de båda nedre matchningarna). De två och Mörkblå är syskon, men de matchar inte det syskonet just här. (Helsyskon har ju bara i genomsnitt 50 % samma DNA.) Notera hur Mörkblås matchning mot mig går fram till den punkt där Lila och Röd så att säga ”tar över”. Den kromosom som jag har från min far är ju en rekombination av hans föräldrars kromosomer i sin tur. Här syns skarven. Matchningarna på min fars sida, som representeras av Blå (fjärde ovanifrån) samt Ljusgrön och Brun, är alltså släktinggrupper om en respektive två personer som finns på vardera av min fars föräldrars sidor.

MtDNA-klarlagda moderlinjer som dyker upp i Östergötland

I september 2014 publicerade jag nedanstående översikt i ÖGF-Lövet nr 118. Jag vill följa utvecklingen vad gäller mtDNA-fullsekvenstestade moderlinjer vars för närvarande äldsta kända anmoder levde inom landskapet, för att skriva en uppföljande artikel med uppdateringar och tillägg.

Om något släktforskningsgenombrott kunnat göras vad gäller din linje, eller du har en testad sådan som inte är medtagen här, så är jag därför tacksam för kontakt. Min epostadress är magnus.baeckmark /at/ swipnet.se.

Moderlinjer_från_Östergötland

Jag har gjort mtDNA-test − vad göra nu?

Här beskrivs vad du kan göra om du vill få ut så mycket kunskap som möjligt om din modersläkt med hjälp av mtDNA-jämförelse.

Det test som ger mest vad gäller mtDNA är ”mtFull Sequence”, som innebär analys av hela mtDNA-sekvensen. Det är bara företaget Family Tree DNA som erbjuder det.

mtDNA-haplogrupp

En del av resultatet är besked om din mtDNA-haplogrupp. Det kan stå t.ex. J1c2, H eller T2b1a1. Beteckningarna avser gren på mänsklighetens modersläktträd. Beteckningarna är olika långa beroende på var i släktträdet man är − i vissa delar är uppspjälkningen på många grenar stor, i andra inte (hittills; grenverket växer hela tiden i takt med att nya grenar identifieras).

Sök på nätet efter information om din mtDNA-haplogrupp med hjälp av exempelvis ”mtDNA + J1c2”. Som regel finns inte så mycket skrivet om mer än de stora grenarna, t.ex. J, H och T, på Wikipedia. Det ger var i världen din moderlinje befann sig för i storleksordningen 10 000−60 000 år sedan.

I Doron M. Behar et al., A ”Copernican” Reassessment of the Human Mitochondrial DNA Tree from its Root (2012) finns åldersuppskattning, åtföljd av standardavvikelse (± antal år), för varje då (2012) känd specifik gren. Öppna bland supplementinformationen nederst PDF-filen ”Document S1” och titta i tabellen på s. 21−144.

Som regel är bilden hittills väldigt diffus om var specifika haplogrupper, exempelvis J1c2c1, uppstod geografiskt sett. Arkeologiska DNA-undersökningar är relativt få och de specifika grupperna är alla några tusentals år gamla. I det tidsperspektivet är det ovanligt att en modersläkt hållit sig till ett geografiskt område fram till i dag. Det vanliga är att representanter för samma specifika haplogrupp dyker upp i samma världsdel med omnejd som en själv, men sällan mer centrerat än så. Observera att testdeltagare med moderlinjehärstamning från de brittiska öarna är kraftigt överrepresenterade. Mer om det kan läsas här: Täthet av i släktforskningssyfte mtDNA-testade moderlinjer i världen i november 2013. Man ska alltså inte förledas att tro att ens moderlinje kommer från Irland om man har många träffpersoner med irländska anmödrar i sin träfflista. Så ser det ut för många med moderlinje från Europa. Lika många eller kanske fler matchande moderlinjer skulle kunna dyka upp exempelvis i Medelhavsområdet eller i Mellanöstern − förutom en och annan på de mest oväntade håll − om testdeltagande var jämnt fördelat över världen. Om anmodern till en specifik haplogrupp går alltså ofta inte att säga mer än att hon var en stenålderskvinna som förmodligen levde någonstans i Europa eller västra Asien, eller som bäst kanske sydöstra Europa (eller vilken hypotes som nu finns, baserat på spridningsmönster och arkeologiska fynd). Oavsett vem hon var, så har hon som regel nu levande moderlinjeättlingar som representerar en stor spridning geografiskt och etniskt sett.

I Svenska Haplogruppdatabasen kan du undersöka hur vanlig din specifika mtDNA-haplogrupp är bland testtagare vars äldsta kända moderlinjeana bodde inom nuvarande Sverige. Om så är fallet också för dig, lägg gärna till ditt resultat där, så ökas kunskapsunderlaget. I SHD läggs också namnen på varje anmoder på hela moderlinjen in, till skillnad från på FTDNA, där bara äldsta kända moderlinjeana anges. Släktforskare får därigenom möjlighet att veta att en nu levande medlem av den-och-den moderlinjen − som kanske flyttat runt en del över tid − har klarlagt dess mtDNA-profil och kan ta kontakt med den (dig). Sökningar kan göras exempelvis på de socknar man är intresserad av i sin släktforskning. Kanske finns där redan information om några av de många olika moderlinjer som finns i ditt anträd − alltså utan att du själv behöver söka upp nu levande medlemmar av dem och fråga om de vill göra DNA-test, vilket annars är den möjlighet som står till buds för att få en DNA-ledtråd till släktforskningen om dem.

I SHD ser man att tårtdiagrammet som visar frekvensen mellan olika specifika mtDNA-haplogrupper är väldigt finuppdelat. Varje specifik grupp står för ett varierande antal promille av totalen. (De något större tårtbitar som finns består som du ser av grupper som många undergrenar ännu inte har fått namn inom, exempelvis H, eller av testtagare som inte gjort fullsekvensanalys ännu. I takt med namnsättning och noggrannare analyser kommer även de tårtbitarna att fragmenteras i mindre bitar.) En väldig mångfald, med andra ord.

Träfflistan

Du får också besked om vilka bland de för närvarande 60 277 fullsekvenstestade personerna runt om i världen som är närmast dig. Det ger mer finskalig information än beskedet om mtDNA-haplogrupp.

I träfflistan står i vänstermarginalen en siffra under rubriken ”Genetic Distance”. Det är antalet mutationer som skiljer er åt. Om det står 0, så är era mtDNA-uppsättningar identiska. Endast träffpersoner med upp till tre skillnader visas. Anledningen till att personer med fyra eller fler skillnader gentemot dig inte visas i träfflistan är att den generella sannolikheten är minimal att den senaste gemensamma anmodern mellan de personerna och dig levde inom historisk tid (ungefär det senaste årtusendet).

När man tittar i träfflistan vill man försöka översätta antalet skillnader till en tidsskala, men det går inte. Ibland sägs det att en mutation inträffar i genomsnitt i storleksordningen vart 500:e år på ens moderlinje i närtid (den genomsnittliga mutationstakten förefaller däremot ha varit lägre tidigare under mänsklighetens utveckling). Det är en hint som ändå inte kan användas i praktiken. Den senaste mutationen kan nämligen ha inträffat mellan dig och din mamma, likaväl som mellan en kvinna och hennes dotter på din moderlinje för flera tusen år sedan − det är helt olika från fall till fall. Mutationerna inträffar alltså slumpvis och inte efter någon tidtabell, om än generellt sällan. Räknat från hela mänsklighetens senaste gemensamma anmoder (”den mitokondriella Eva”) är det några handfullar mutationer som har uppstått på din moderlinje (eller vilken annans som helst). Du ser vilka dina specifika är under mtDNA > Results. De angivna siffrorna (i stil med T16223C) anger vad som har hänt på vilka positioner (ett baspar T utbytt till C på position nummer 16223, exempelvis), jämfört med den rekonstruerade sekvensen för ”Eva”.

Rekonstruera ditt modersläktträd

Titta på den här exempelbilden:

mtDNAexempel

Den visar hur olika testpersoner på samma modersläktgren ser olika långt, beroende på hur mutationernas placering är. Ovantill och nedtill är samma släktträd. Ovantill syns vad personen på släktgrenen näst längst till höger (markerad med blå pil) ser genom sin träfflista. Utsatta siffror under de andra grenarna är ”Genetic Distance” (antal skillander). De röda stjärnorna visar var mutationer har skett. Överraskande nog visar sig här (genom att gemensam anmoder påträffats i skriftliga källor) en träffperson med GD=3 vara den närmaste av de många i träfflistan − närmare än ett antal träffpersoner med GD=0.

Nedtill syns vad en träffperson på släktgrenen längst till vänster (markerad med blå pil) ser. På hennes/hans moderlinje har mutationerna inträffat på så sätt i närtid att antalet skillnader sorterar träffarna efter avstånd. Hon/han ser däremot inte lika många inom släktgrenen i sin träfflista som den andra exempelpersonen, beroende på att vissa av dem har mer än tre skillnader jämfört med henne/honom.

Hur benar man upp det här? Jo, man tar reda på vilka mutationer ens träffpersoner har och jämför dem med de egna (de listas under mtDNA > Results). Det går behändigt genom att kolla i jämförelsetabellerna för gemensamma haplogrupp- eller geografiska projekt. Undantag gäller mutationer i den kodande regionen. De visas inte på nätet, så dem får man byta kunskap om genom personligt kontakttagande. Om en viss träffperson inte är med i några projekt, så får man kontakta den även vad gäller övriga mtDNA-mutationer. Observera att man inte alltid behöver veta vilken en mutation i den kodande regionen är − för många utbeningssituationer räcker det tills vidare att veta att det är en mutation där som har tillkommit på en viss gren. Vilken den är blir nödvändigt att veta först när det dyker upp en träffperson som delar den, så att den kan föras till samma gren i det rekonstruerade släktträdet.

Några verkliga exempel på modersläktträdsrekonstruktioner finns i Sverigeprojektets nyhetsbrev (ett i varje nummer).

PhyloTree ser du vilka mutationer som definierar de olika avgreningsstationerna fram till din specifika haplogrupp.

Som du anar, så kan det i bästa fall redan finnas en dialog mellan träffpersonerna om deras inbördes samband, när du som nytestad tillkommer. Här och där bildas informella ”släktforskarklubbar” som med gemensamma ansträngningar reder ut sin gemensamma modersläkt. Det är inte ovanligt att exempelvis emigrantättlingar eller nybörjare utan kunskap om sin moderlinjes äldre släktled får starkt personligt motiverad hjälp av sina DNA-funna släktingar att spåra sin moderlinje bakåt i tiden i skriftliga källor.

Kolla även grundare jämförelsenivåer

Den träfflista som du får fram kan du också filtrera till grundare jämförelsenivåer (HVR1+HVR2 respektive bara HVR1). Vitsen med det är främst att se om där finns några intressanta personer som ännu inte har gjort fullsekvensanalys. Om relevant kanske de kan uppmuntras att komplettera till sådan?

Undantagsvis förekommer det också att nära släktingar inte syns i fullsekvensträfflistan trots att de borde ha gjort det. Det kan man vara särskilt observant på när man har fått en haplogruppbeteckning som slutar med ett påhäng av typen -T195C (alltså någonting efter ett bindestreck). I vissa fall är den namnsättningen missledande, nämligen då förändringen T195C har inträffat på flera olika ställen inom den större gruppen, inte bara ett. (Det kan ibland inte anas förrän fler testade tillkommer.) FTDNA:s matchningsmekanism fungerar så att man inte ser fullsekvensmatchningar som fått en annan haplogruppbeteckning, även om antalet skillnader till dem skulle vara tre eller mindre.

Verktyg för verifikation

Ett nästa steg för att komma vidare kan vara att forska fram din mest avlägsna nu levande moderlinjesläkting enligt skriftliga källor och fråga om den också vill göra ett test. Vitsen med det är att få bekräftelse att forskningen ända tillbaka till den senaste gemensamma anmodern är korrekt. Nu är det ju så att ens officiella moderlinje oftast överensstämmer med den biologiska. Fall med dolda adoptioner eller bortbytingar är ovanliga. Släktforskningsfel kan ju däremot förekomma här och där.

Alla som är vana vid släktforskning i äldre tid, 1700-talet och tidigare, vet att man ofta hamnar i en situtation liknande den följande:

Kerstin Andersdotter kom från Storby, det visar både anteckningen i vigselboken och dopvittneskontakter vid hennes barns födelser. Där fanns det vid tiden för hennes födelse och uppväxt bara en Anders, Anders Nilsson. Man kan i det här läget känna sig relativt säker på att Kerstin var Anders Nilssons dotter. Men vem var modern? Genomgång av kyrkoarkivalier ger inget mer än att Anders hustru Anna Jakobsdotter i Storby begravdes vid en viss tidpunkt. Men kan man vara säker på att Anders Nilsson inte varit gift fler gånger, innan giftet med Anna? Det är just det man inte kan. I det här läget kan en nu levande moderlinjeättling till en annan dotter till Anders forskas fram och tillfrågas om den vill göra ett mtDNA-test. Om resultatet visar på nära släktskap på moderlinjen, så får man därigenom en bekräftelse på att syskonen hade samma mor, vilket är en ledtråd som i många fall källforskning inte kan ge besked om. − Förutom att det i träfflistan förr eller senare kanske dyker upp en annan närstående moderlinje, som börjar med en Karin Jakobsdotter, som vid närmare undersökning visar sig vara syster till Anna. På det sättet kan bryggor slås, släktskap bekräftas och i bästa fall tas ytterligare generationer bakåt i tiden.

Sammanfattningvis:

  • Gå med i haplogrupp- och geografiska projekt och kommunicera med dina träffpersoner, för utbytes skull och för bästa förståelse vad gäller rekonstruktion av ert gemensamma moderlinjesläktträd.
  • Uppmuntra träffpersoner som hittills bara testat på grundare nivå att uppgradera, så att ni ser hur de placerar sig i förhållande till er andra.
  • Hjälp (om du är bra på släktforskning) träffpersoner med bristande information att följa sina moderlinjer längre bakåt i tiden.
  • Forska fram den mest avlägsna nu levande moderlinjesläkting till dig som du kan hitta och fråga om den också vill göra ett test, för att slå en bekräftad släktskapsbrygga långt tillbaka i tiden (och samtidigt ringa in den eventuella mutation som skett i närtid på endera av era grenar).
  • Om din äldsta kända moderlinjeana levde inom nuvarande Sverige: Lägg in information om din moderlinje i Svenska Haplogruppdatabasen − för större exponerings och kontaktmöjligheters skull. Du bidrar då samtidigt att kunskapsunderlaget blir större vad gäller mtDNA-linjer som dyker upp i Sverige.
  • Läs mer om mtDNA och några fler saker som du kan göra i den här texten (av mig): Frågor om mtDNA.
  • Resultatet av en mtDNA-analys en slags jämförelsenyckel till släktforskning på ens moderlinje, med möjlighet att styrka moderlinjesamband inom historisk tid − och därtill få kännedom om samband till andra modersläkter via anmödrar som levde också långt tidigare än inom historisk tid. Lycka till!

Vad är vanligt Y-DNA-träffantal?

Hur har utvecklingen varit det senaste året vad gäller antalet Y-DNA-träffar som personer med fädernelinje som så vitt äldst känt i skriftliga källor dyker upp i Sverige har på FTDNA?

 

 

12 markörer 25 markörer 37 markörer 67 markörer 111 markörer
Högst

? (7 200)

? (1 687)

155 (137)

+ 13 %

135 (109)

+ 24 %

5 (5)

Snitt

? (485)

? (112)

18 (17)

+ 6 %

10 (10)

0,6 (0,6)

Lägst

0

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antalet testtagare som gjort någon form av Y-DNA-test hos FTDNA och uppgett Sverige som äldsta kända fäderneanas hemvist är nu 2 602 (2 091), + 24 %. Ökningen av testtagare är alltså lägre än på moderlinjesidan (+ 32 %), jämför min motsvarande statistik rörande mt-DNA-sidan i inlägget Vad är vanligt mtDNA-träffantal?. Antalet mtDNA-testade linjer med Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist (nu 2 508) lär snart gå om antalet motsvarande Y-DNA-linjer (nu alltså 2 602) om tendensen att mtDNA-testning ökar snabbare håller i sig ett tag till.

I delar av tabellen står frågetecken, beroende på att FTDNA numera har begränsat antalet visade personer i träfflistorna till 1 000 stycken. I övrigt är siffrorna endast indikativa, eftersom underlaget är litet. 100 stickprovsresultat har undersökts, samma som för ett år sedan för min bok Genvägar. Fullständiga resultat har nu varit tillgängliga för 69 resultat på 12-markörernivån, 81 på 25-, lika många på 37-, 60 på 67- och 20 på 111-nivån. Gradvis färre och färre har testat sig, ju noggrannare nivå som summeras. Att underlaget för den grundaste nivån, 12 markörer, är 69 och inte 100 som för ett år sedan beror på att flera på den nivån kommer över den nu införda 1 000-gränsen, några visar inte längre sina träfflistor på grundare nivåer och några få av de undersökta projektdeltagarna har därtill lämnat Sverigeprojektet under året.

Genomsnittet av antalet matchningar för personer som testat sig på högre nivåer (67 och 111 markörer) har som synes inte ökat märkbart. Det är så pass få som gjort så noggranna test, så i regel visar sig var och en av dem vara mer eller mindre ensamma på den testnivån i jämförelsedatabasen. Genomsnittet (0,6 träffar) på 111-nivån dras upp väsentligt av en testdeltagare som aktivt testat kända släktingar. Frånräknas han, så sjunker genomsnittet till 0,3 träffar på den nivån.

Däremot har stickprovstesttagarnas träfflistor på 37-markörersnivån vuxit med 6 % under året.

Fem av de sju av 100 personer som för ett år sedan inte hade någon träff alls har kunnat återkopplas till nu. Alla de fem är fortfarande ensamma i jämförelsedatabasen inom sina fädernesläkter inom överskådlig tid (d.v.s. de har ännu inga testade släktingar som härstammar från samma stamfader som levde för max uppemot tusen år sedan eller däromkring).

Jämförelsedatabasen som helhet består nu av ca 511 800 Y-DNA-testtagare från hela världen (ca 480 000), +7 %.

Jämfört med den våldsamma ökningar av antalet mtDNA-träffar (jämför ovannämnda inlägg), så är ökningen av träffantalen på Y-DNA-sidan relativt blygsam (om än den alltså är väsentligt snabbare vad gäller fädernelinjer som dyker upp i Sverige jämfört med i andra delar av världen). Skillnaden beror att mtDNA-test är mycket grövre, medan Y-DNA-test sållar ut släktingar mer i närtid. På Y-DNA-sidan går därför inte antalet belagda linjer (haplotyper) mot ett tak på samma sätt som på mtDNA-sidan.

 

 

 

 

Vad är vanligt mtDNA-träffantal?

För boken Genvägar undersökte jag för precis ett år sedan hur antalet mtDNA-träffar fördelade sig för personer med moderlinjer som så vitt äldst känt dyker upp i nuvarande Sverige. Nu när intressant att se hur utvecklingen har varit på ett år.

 

HVR1-träffar HVR1+2-träffar fullsekvensträffar … varav perfekta
Högst

14 528 (12 792)

+ 14 %

3 394 (2 644)

+ 28 %

242 (147)

+ 65 %

76 (46)

+ 65 %

Snitt

1 594 (1 466)

+ 8 %

117 (94)

+ 24 %

44 (22)

+ 100 %

5 (3)

+ 67 %

Lägst

0

0

0

0

 

Tabellen ovan visar hur många träffar deltagarna har på de olika nivåerna. Inom parentes står siffrorna från månadsskiftet juli-augusti 2013. I procent anges därunder hur stor ökningen har varit på ett år.

Antal testdeltagare som har gjort någon form av mtDNA-test hos FTDNA och har angett Sverige som äldsta kända moderlinjeanas hemvist är nu 2 508 (1 903), + 32 %. Antalet fullsekvenstestade av dessa är 976 (där har jag ingen notering om vad antalet var för ett år sedan). Hela jämförelsedatabasen består nu av drygt 183 100 testade moderlinjer från hela världen (drygt 162 000), + 13 %.

De flesta har trappstegsvis färre och färre träffar ju större del av sekvensen som jämförs mot andra. Det avspeglas i att genomsnittsantalen av träffar blir lägre och lägre när man läser åt höger i tabellen. Observera att ökningen av antalet träffar tydligt går åt andra hållet; antalet fullsekvensträffar ökar proportionellt mycket snabbare än antalet HVR1-träffar. Det tyder på att utvecklingen går mot ett tak; hur många modersläkter som helst med äldsta kända rot i Sverige finns inte inom spännvidden av uppemot några tusen år som ett mtDNA-test når. De drygt 600 testtagare med moderrot från Sverige som tillkommit har i hög utsträckning, tillsammans med sådana med rot från många andra länder i världen, inplacerat sig i de redan befintliga träfflistorna. De 8 av 100 stickprovspersoner som för ett år sedan inte hade några träffar alls har också nu minskat till 6.

Genomsnittsantalet av perfekta fullsekvensträffar (5) dras upp av ett fåtal personer som har extremt många sådana. Svenskättlingen i La Palma, Kalifornien, med moderlinje från Skåne i slutet av 1600-talet, vars träffmönster jag beskrev i boken, är fortfarande den i stickprovsundersökningen som har flest, 76 stycken (tvåan och trean har 45 och 32). 37 av 61 (61 %) av de stickprovsundersökta fullsekvenstestade har ännu ingen perfekt träff alls. För ett år sedan var det 38 av 56 (68 %).

Min DNA-slumpmix − bra att veta om myOrigins

Den 6 maj 2014 sjösattes den nya versionen av Family Tree DNA:s jämförelsefunktion mot olika geografiskt avgränsade referensgrupper. Funktionen hette förut Population Finder, men har nu fått det nya namnet myOrigins. Det här är en bisak som man får fram när man har gjort ett autosomalt DNA-test hos det här företaget. (Huvudsaken för släktforskare är träfflistan på vilka andra testdeltagare som är ens släktingar, med släktskapsavståndsuppskattning för var och en.)

I funktionen myOrigins får man upp en världskarta som i rubriken sägs visa ens Ethnic Makeup. Båda benämningarna myOrigins och Ethnic Makeup är tyvärr förenklade på ett olyckligt sätt som gör att det blir lätt att missförstå det hela. Man kan nämligen inte sätta likhetstecken rakt av mellan sitt DNA-resultat och sina ”ursprung” eller sin ”etniska sammansättning”. Mer rättvisande benämningar hade varit myDNAmix och Genetic Makeup. Varför det?

Jo, det är ju så att ens autosomala DNA-mix har påverkats av en kraftig slump vid varenda generationsväxling. Eftersom varje individ har på pricken lika mycket arvsmassa behöver hälften från varje förälder försvinna när ett barn blir till. Vilka (autosomala) DNA-partier som ”går vidare” avgörs helt och hållet av slumpen. Det här medför att helsyskon bara har i genomsnitt 50 % likadant DNA jämfört med varandra. (Undantag gäller enäggstvillingar, som är 100 % likadana.) Kusiner har i genomsnitt 12,5 % likadant DNA (o.s.v.). Det här får man tankemässigt inte sammanblanda med att helsyskon ju har 100 % samma anor och kusiner 50 % (o.s.v.). Med andra ord är de anor som gett en individ dess DNA-slumpmix långtifrån samma sak som individens totala härstamning (alla anor).

antavla1

Varje individ har ett dubblerat antal anor för varje generationssteg bakåt. (Ett antal släktled bakåt i tiden har alla människor s.k. anförluster, d.v.s. att vissa historiska individer p.g.a. släktinggiften återkommer på flera olika positioner i anträdet.)

antavlaDNA

DNA-mässigt sett, så får ett anträd inte alls lika många positioner och ser olika ut från individ till individ på det sättet att anorna genom DNA-arvsslumpen fått olika betydelse. Redan i ca sjätte generationen före dig börjar det dyka upp en och annan ana som du inte har något DNA alls ifrån. Tio generationer bakåt från dig själv beräknas bara 12 % av anorna i det anledet ha lämnat något bidrag till ditt autosomala DNA. (Luke Josins, How Many Ancestors Share Our DNA?)

Det här är snyggt illustrerat av ett forskarteam på University of California i How many genetic ancestors do I have?

Efter ett tag bakåt i tiden kan inte ett generationsled bli mer finrandigt. En yttersta gräns för hur många anor i ett enskilt anled som kan ha lämnat DNA till dig går vid antalet 290 874, i det här sammanhanget. Det är nämligen antalet stickprovspunkter (SNP’s) som används i myOrigins. Det generationsled som det antalet anträdspositioner är högre före är det 18:e. I verkligheten är det ett fåtal anor i det anledet som du har något DNA ifrån och som regel är de segmenten större än bara minimalsmå bitar på 1 SNP (av sådana som används i myOrigins) styck. I verkligheten är det alltså inte nära före det 18:e utan väsentligt många generationer före det som ett visst förhållande gäller, nämligen det att antalet DNA-bidragsgivande anor inte längre ökar med antalet generationer bakåt i tiden.

Före den tidpunkten beskriver alltså de DNA-bitar som vandrat genom generationerna fram till dig långa smala trådar genom historien. Samma småsegment som fanns i en stenåldersindivid är detsamma som långt senare finns i en, låt säga, medeltidsana till dig. Först efter den sistnämnda anan blir ett segment då och då (slumpvis) större och större när det följs genom generationerna på vägen fram till dig.

myOrigins kan tänkas som att ett genomsnitt har skurits på det där knippet av långa smala trådar som ditt genetiska anträd långt tillbaka i tiden övergår till att bestå av. Varje tråd har sin koppling in på ditt närtidsanträd, men de inkopplingarna är inte alls jämnt fördelade över det. Din farmors fars andel av sådana gamla trådar kan exempelvis vara mycket högre än din morfars mors andel av sådana.

Dina SNP’s har hur som helst jämförts med vilka SNP’s som är vanligast förekommande i ett antal geografiskt avgränsade referensgrupper. Varje segment förpassas till den grupp som den har bästa statistiska likhet emot. Läs mer om hur det går till och vilka grupperna är i Razib Khans och Rui Hus text myOrigins.

Skärmklipp

Likheter gentemot de olika valda referensgrupperna som finns i din DNA-slumpmix anges i procent och representeras också genom färger på en karta. Som på bilden ser det ut för min del. Det jag får tänka mig är givetvis att mina anor under det tidsspann som här är aktuellt − uppemot flera tusentals år − självfallet har levt över en större del av världen. Men alla de delarna kan inte detekteras, utan bara de områden som mitt personliga slumpurval av långa smala historiska trådar råkar gå tillbaka till (så gott detta nu låter sig anas).

Färgläggningen visar bara fokusställena för respektive jämförelsepopulation, så man ska inte bry sig om i vilket land färgklickens centrum råkar ha hamnat på kartan eller sådana detaljer. Det handlar inte om länder, utan (grovt) om delar av världsdelar, eftersom jämförelse mellan befolkningsgrupper inte kan bli så noggrann. Den gula färgen står exempelvis för vad företaget valt att kalla ”Trans-Ural Peneplain”, vilket åsyftar ett bara vagt avgränsat område mellan Nordeuropas kustområden och mellersta Sibirien. I en tabell vid sidan av kartbilden ser jag att 9 % av min DNA-slumpmix närmast liknar genomsnittet hos personerna som utvalts att representera det området.

De som vill kan låta sina träffpersoner se ens andelar av likheter. Det underlättar inte för att identifiera gemensamma anor, om det inte råkar vara så att man själv och ens träffperson har likhet emot flera olika referensgrupper men bara förenas av en gemensam sådan. Ännu mindre praktisk nytta är detaljfunktionen i nedre högra hörnet som består i att man klickar på en orange och en grön knappnål. Då faller knappnålar av de två färgerna ned på kartan. De markerar vilka orter som ens träffpersoner har angett som äldsta kända hemvist för deras äldsta kända ana på rak fädernelinje respektive rak moderlinje. (Chansen är minimal att ens autosomala DNA-samband råkar ha funnits på just någon av de två linjerna.)

Att tänka på:

• Andelarna visar inte andelar av ditt ursprung eller andelar av anor, utan andelar av din personliga DNA-slumpmix. Den är bara i genomsnitt 50 % likadan hos ett helsyskon till dig. Till och med så nära släktingar som helsyskon kan alltså ha radikalt olika procentandelar och har ofta likhet mot sinsemellan olika referensgrupper. Dessa likheter kan ha kraftigt förstorats från (lagts ihop av) mindre andelar hos olika av dina anor, likaväl som kraftigt ha förminskats under bara de senaste generationerna. Proportioner kan alltså inte dras några växlar alls på, egentligen, utan det som kan vara intressant är vilka förekomster av likheter man har.

• Vissa reservationer finns dock även för bara förekomsterna av likheter i de fall de är relativt små. Möjliga felkällor finns nämligen i de avrundningstekniker som använts. Åtminstone har (i facebookgruppen DNA-anor 2014-05-07 och -09-07) nämnts exempel på att en angiven likhet på så mycket som 15 % respektive 9 % hos en individ inte gett utslag hos någon av dess föräldrar. Avrundningsfel hos en förälder respektive ett barn kan ha dragit åt olika håll. Man verkar alltså behöva tänka sig en möjlig felmarginal på i storleksordningen åtminstone 15 %. Att det inte är lätt att föra en DNA-följd till en viss jämförelsegrupp beror på att variationen inom en geografiskt avgränsad grupp kan vara stor, samtidigt som många likheter finns mellan olika grupper − helhetsbilden med all DNA-jämförelse ger ju framför allt hur närstående alla människor är varandra.

• Ett sådant här resultat av ett enskilt företags uträkningsmodell ska inte tas som någon sorts sanning. Andra företag, ibland enskilda programmerare, arbetar med referensgrupper sammansatta på andra sätt, och då blir utfallen annorlunda. Non-profit-projektet Genographic har sin modell. När man jämför hur olika resultaten kan bli utifrån ett och samma DNA-prov, så förstår man med vilka reservationer man måste ta sådana här resultat. Ett belysande exempel är Roberta Estes jämförelse av hur hennes DNA-resultat på det här området blev hos olika företag, se The Autosomal Me − Testing Company Results.

Hur mycket är gemensamt?

När du har gjort ett autosomalt DNA-test i släktforskningssyfte, så får du en uppskattning om avståndet till andra testtagare som DNA-likheten visar är släktingar till dig.

Biologisk förutsättning finns inte för att säga något om huruvida en avlägsen släkting (bortom ungefär fyrmänningsavstånd) är exempelvis en femmänning eller tjugomänning. Båda kan ha lika mycket (eller rättare sagt litet) autosomalt DNA gemesamt med dig. De allra flesta avlägsna släktingar kommer överhuvudtaget inte upp i din träfflista.

Variationsspann

På närmare släktskapsavstånd är det däremot av intresse vad som kunnat observeras vara gemensamt mellan släktingar. Observerade att utkantsvärdena baseras på bara ett fåtal rapporterade iakttagelser, den verkliga variationen är säkert större. ”<” nedan markerar var lägre respektive högre värden särskilt kan förväntas.

 

 

Gemensamt autosomalt DNA, i cM

Minsta   funna

”Teorisnitt”

Mesta   funna

Förälder−barn

3 376

3 340 (50 %)

3 391

Helsyskon*

2 447

2 640 (40 %)

2 802

Halvsyskon/förälders syskon−syskonbarn

992

1 700 (25 %)

2 082<

Kusiner

531

850 (13 %)

1 128<

Förälders kusin−kusinbarn

218

425 (6 %)

1 168

Tremänningar

73

213 (3 %)

438

Fyrmänningar

43

53 (0,8 %)

256

Längsta segment, i cM

Kortaste   funna

Längsta   funna

Förälder−barn

50

267

Helsyskon

<110

250

Halvsyskon/förälders syskon−syskonbarn

<99

142

Kusiner

<72

114

Förälders kusin−kusinbarn

36

106

Tremänningar

21

64<

Fyrmänningar

< ca 7,7

77

 

*) Helsyskon har i snitt 50 % gemensamt autosomalt DNA, totalt sett, men en del av det överlappar vartannat, s.k. helidentiska partier (syskonen har matchning mot varandra på både kromosomen från fadern och den från modern på de partierna) och helidentiska partier räknas inte dubbelt i matchningssammanhang.

Uppemot 10 % av alla fyrmänningspar detekteras ej, p.g.a. avsaknad av tillräckligt långt längstasegment (ca 7,7 cM).

Se också ISOGG:s information om Autosomal DNA statistics.

Flera värden är hämtade från Marie Lindsays blogg Confessions of a Cryokid. Nya värden har införts i tabellen efter observationer som rapporterats i facebookgruppen DNA-anor (minsta gemensamt kusiner: 2014-08-07, mesta gemensamt fyrmänningar: 2015-02-06). Flera iakttagelser har jag själv tillfört 2015-02-05. Om du har nya ”rekord” uppåt eller nedåt, dela gärna med dig av dem i nämnda facebookgrupp eller i Anbytarforums avdelning för genetisk genealogi.

 

 

ADSA − verktyg för segmentanalys

Gratisverktyget ger dig en bra överblick över vilka släktingkluster som finns i din träfflista, när du har gjort ett autosomalt DNA-test. Verktyget kallas Autosomal DNA Segment Analyzer (Autosomala DNA-segmentanalyseraren), förkortat ADSA, och finns på hemsidan DNAGedcom (http://www.dnagedcom.com).

Tryck på Register (Registrera dig). Valfritt användarnamn (User Name) och lösenord (Password) fyller du i, liksom din epostadress och namn. Man får också till sig själv formulera en säkerhetsfråga och dess svar, som används utifall att man skulle glömma bort sitt lösenord.

Sedan väljer man den flik som innehåller namnet på det företag man har testat sig hos (Family Tree DNA eller 23andMe). Man fyller där i det kitnummer och lösenord man har hos sitt företag. Något mer behöver inte fyllas i, utan sedan trycker du på Get Data (hämta data). Det som hämtas är data om vilka segment man har gemensamma med vilka andra personer, men inte själva rådatan (d.v.s. vilket utseende man har på sina kromosomer, AGTCCGA o.s.v.). Man behöver alltså inte oroa sig för att ens rådata hamnar på ännu ett nytt ställe och kanske sprids därifrån. Det är också bara du själv som ser dina träffdata.

dnagedcom1-300x135Efter någon minut är uppladdningen klar. (Du kan uppdatera sidan /ladda ned den på nytt/, så ser du en textrad med information om ditt kit nedtill på sidan.) Då går du till fliken Autosomal Tools och väljer Autosomal DNA Segment Analyzer. På en rad långt ned på sidan som öppnas väljer du ditt kitnummer. Det är det enda som behöver göras, om man vill köra med standardvärdet att gemensamma segment på minst 7 cM är de som visas. Det är lämpligt, för då får man en översikt på de segment som är mest genealogiskt relevanta. Du kan alltid pröva att gå ned i visningsstorlek och se vad som händer med träffbilden. Det som händer med lägre visningsstorlek är att även mindre relevanta matchande segment kommer med i bilden och bilden blir mer uppsplittrad och svårtolkad.

Sedan klickar man på knappen GET REPORT (Hämta rapport). Det kommer upp en förteckning på vilka matchande segment av minst den valda storleken som du har gentemot dina olika träffpersoner, kromosompar för kromosompar. På första raden i varje kromosomtabell presenteras det första segmentet som du har gemensamt med någon annan i din träfflista, med början från ena änden av kromosomparet.

Tabellsektionen ”ICW” (In Common With) är tacksam. Utgå från tabellrutan som är genomkorsad av ett snedstreck. I samma kolumn finns ovanför eller nedanför den ibland rutor ifyllda med samma färg. De markerar de andra av dina träffpersoner som även de är matchningar till personen med snedstrecksrutan. (Matchningen kan vara på något segment som bara de har inbördes, inte även du, så det är inte alltid du ser deras sinsemellan matchande segment.)

Datan är bara aktuell för det datum som du gjorde uppladdningen. När en tid har gått och du har fått fler träffar kan du göra om uppladdningen (dvs uppdatera underlaget för segmentanalysen). Det går också att ladda upp data för fler personer på det användarkonto man har registrerat.

Ett exempel

adsa

Översikten av träffmönstret på mitt kromosompar 18 ser ut så här. De tre övre personernas tabellrutor bildar en större rektangel i ICW-sektionen. De utgör en typisk släktinggrupp: de matchar alla varandra. För Davids och Alberts del är deras segment i båda deras fall det längsta som de har gentemot mig, och de är över en långt parti (9,27 respektive 8,17 cM) likadant som det hos Lisa, som är min faster. Av detta förstår jag att det är en och samma ana som är orsak till det här träffmönstret och att han/hon är en ana till mig på min fars sida.

Även Kay är en släkting till mig på min fars sida. Däremot finns på min faster Lisas rad ingen färgifylld ruta i kolumnerna för Griffith, Sherry och Sven-Hugo, trots att deras segment också finns på delvis samma parti som det som är gemensamt mellan min faster och mig. Min matchning mot dem ligger alltså inte på den kromosom som jag har från min far, utan på den som jag har från min mor. Med andra ord är de släktingar till mig på min mors sida.

På det här sättet kan man analysera träffmönster och ringa in vilka anor som kan vara möjliga till ett visst släktskap. Det går enklare när man har väl har hunnit få några hållpunkter. De kan bestå av någon fyr- eller femmänning som har dykt upp i ens träfflista och som man har kunnat identifiera anan till, eller annars sedan förut kända släktingar som man inspirerat att även de göra ett autosomalt DNA-test.

 

Länkar

Don Worth, pensionerad IT-tekniker vid University of California, lanserade det här verktyget i början av januari 2014. Han förklarar det utförligt här: http://test.dnagedcom.com/ADSA/adsa.html.

Eva von Brömsen har översett texten till svenska, se filen ”Så här använder du det autosomala analysverktyget ADSA.doc” som ligger bland filerna i facebookgruppen DNA-anor.

Roberta Estes presenterar verktyget här: http://dna-explained.com/2014/01/09/introducing-the-autosomal-dna-segment-analyzer/.

Jag har gjort Y-DNA-test − vad göra nu?

Att göra ett Y-DNA-test är början på en spännande resa som ofelbart lär dig mer än vad du förut visste om ditt biologiska fäderneursprung. Nedan ges förslag på hur du går vidare när du har testat dig hos Family Tree DNA.

Att FTDNA är företaget som nämns här beror helt enkelt på att det i första hand hos dem som det är givande att låta analysera STR-markörer. (Oxford Ancestors och AncestryDNA gör det också, men de är mindre intressanta eftersom de har mindre jämförelsedatabaser och inga samverkansmöjligheter i projekt.)

Låt oss säga att du har gjort ett Y-DNA-test på vad som för de flesta kan vara en ”lagom” startnivå, 37 STR-markörer. I ditt användarkonto ser du under fliken Y-DNA > Results vilka 37 värden du har på 37 undersökta ställen på din Y-kromosom. Välj under samma flik i stället Matches, så får du upp en träfflista omfattande dem av de hittills drygt 162 800 testtagarna av YDNA37-testet vilka har max 4 skillnader gentemot dig. Det betyder att ni är släkt på era fädernelinjer och möjligen inom ungefär det senaste årtusendet. Ju färre skillnader, desto närmare kan släktskapsavståndet vara. Samtidigt sker mutationer aldrig efter någon fast tidtabell, så det är fullt möjligt att träffpersoner med fler skillnader i själva verket ibland är närmare släkt med dig än träffpersoner med färre… Det är det här som man behöver reda ut genom fortsatt undersökning. (Ett exempel på hur olika släktgrenar kan få ett väldigt varierande antal mutationer sinsemellan beskriver jag i Från Nya Kopparberget till Nya Sverige. Titta i den texten på bilden som med röda stjärnor visar hur många mutationer som finns på var och en av de olika släktlinjerna.)

Personer med fädernelinje från Sverige, så vitt känt, brukar i genomsnitt ha ett 20-tal träffpersoner på 37-markörersnivån. (I juli, när jag gick igenom träfflistor för 100 deltagare i Sverigeprojektet, var genomsnittsantalet närmare bestämt 17 träffar.) Själv har jag 8. Mitt exempel nedan, med personer med engelskklingande namn i träfflistan, är inte ovanligt för en person med fädernelinje från Skandinavien: Personer boende på eller med påbrå från de brittiska öarna är nämligen överrepresenterade i databasen. Tillhör de sådana fädernelinjer som från Skandinavien kommit dit under vikingatiden (eller i vissa fall kanske redan med anglosaxarna från 300-talet och framåt), så kommer de ofta upp i skandinavers träfflistor.

Träfflista

Exempel på en träfflista på jämförelsenivån för 37 markörer (min träfflista).

Det jag ser vid första anblicken är att flera medlemmar av släkterna Nugent (3 st) och St. John (2 st) på den här nivån syns som träffpersoner till mig. Det ger vid handen att åtminstone den senaste gemensamme anfadern för alla de tre respektive två också hade deras Y-DNA (med på sin höjd någon mindre mutation). Med andra ord: åtminstone dessa personers släktgren av deras respektive större släkter hänger ihop biologiskt på fädernet. För mig är det intressant eftersom jag därigenom får klarhet i att jag är avlägset biologiskt släkt på fädernet med åtminstone stora grenar av dessa två släkter (och alltså inte bara någon enskild individ inom dem, vilken kanske haft en annan biologisk far än den officielle).

Hur vet jag då att det inte i själva verket är min fädernelinje som kommer från de brittiska öarna (inom det senaste årtusendet ungefär), eftersom alla mina träffpersoner hittills på den här jämförelsenivån har anknytning dit? Det förstår jag av min haplogrupp I-L22, som anses ha uppstått i gränslandet mellan Danmark och Tyskland för ca 3 000 år sedan (enligt I-L22-projektet). Det utesluter förstås inte att min släktlinje kan ha farit till de brittiska öarna och senare vänt tillbaka norrut och hamnat i Sverige. Det kommer jag att få klarhet i om/när närmare träffar till mig dyker upp.

Exponera ditt resultat

För att utöka söknätet även utanför FTDNA:s databas, så kan du lägga upp dina STR-markörer i databasen Ysearch. Det görs enkelt genom att följa länken (gul knapp) som syns under din träfflista. Ysearch är en gratistjänst som FTDNA har utvecklat för att personer ska kunna jämföra sig oavsett hos vilket företag de har testat sig. Antalet profiler där är närmare 133 000, varav 13 % kommer från andra företag än FTDNA.

För att öka chansen till sammankopplingar med andra släktforskare kan du också lägga upp din släktlinje med dess haplogrupptillhörighet i Svenska Haplogruppdatabasen. Fördelen där är att släktforskare kan söka på både namn och socken och få träff på alla dina anor på fädernelinjen (på användarkontot på FTDNA listas bara äldsta kända ana på fädernelinjen). Uppgifter yngre än 100 år döljs.

Kolla om det finns jämförelseprojekt för släktnamnsgrupper som du matchar

Om det finns efternamnsprojekt som kan vara av intresse för dig ser du i de alfabetiska listorna under fliken Projects > Join > Surname Projects. I mitt fall fanns det efternamnsprojekt för både Nugent och St. John. Genom mailkontakt med administratörerna där, så har jag fått släkthistorik om dessa familjer som är avlägsna fädernesläktingar till mig. Man kan också höra sig för med dem om de är intresserade av att man deltar i deras projekt såsom referensperson. Det kan nämligen vara av intresse för dem att i projekttabellen över medlemmarnas STR-värden ha med dig i en ”Pre-Surname Group” e.dyl., för att få klarhet i åldern på vissa mutationer och vilka mutationer som hör till vilken släktgren o.s.v. Ambition och inriktning är dock olika från efternamnsprojekt till efternamnsprojekt. Ibland vill projekten inte ha med personer som är släkt från tiden före namnantagningen.

Kontakta dem som har bristande information

En del vill av olika skäl inte ange äldsta kända fäderneana i databasen (ibland har de bara inte upptäckt ännu att de kan göra det). Dubbelklicka på träffnamnet, så får du upp mailadress till personen och kan skriva och fråga vad den känner till om sin fädernelinje. Det kan göras vad gäller de närmaste träffarna i varje fall (de med minst antal skillnader, ”steps”). I bästa fall är de engagerade släktforskare liksom du själv. Ni kanske bildar en informell släktforskargrupp som tillsammans hjälps åt att se vad som kan fås fram om er biologiska stor-fädernesläkt?

Kolla vilka träffpersoner som finns på lägre jämförelsenivå

En del har inte testat upp till 37 markörer ännu. I så fall återfinns de hittills bara i träfflistorna för 25 respektive 12 markörer, som du får fram genom att ändra till 25 respektive 12 i det andra fältet på första raden under rubriken Filter Matches (Filtrera träffar). Det grundaste testet, 12 markörer, har närmare 491 600 män gjort, alltså betydligt fler än på 37-nivån. Eftersom jämförelsen görs på färre punkter, så blir träfflistan väldigt mycket längre, ibland omfattande tusentals personer (själv har jag 45). Kolla igenom träfflistan om det finns namn eller äldsta-ana-uppgift som verkar vara särskilt intressant för dig, t.ex. personer geografiskt närstående din fädernelinje. En genväg är att vid ”Show Matches For:” välja ett geografiskt projekt som du gått med i. På det sättet får du fram personer vars linjer kommer från samma område, så vitt känt. Alla går dock inte med i geografiska projekt, så den noggranna vägen är att gå igenom alla namn.

Du kommer att upptäcka en del som bara har undersökt 12 eller 25 markörer än så länge (det anges med små siffror på raden under träffnamnet). Dem vill du givetvis gärna uppmuntra att uppgradera till 37 (eller den nivå du nu har testat dig själv på), om du bedömer träffpersonen som intressant. Maila dem och fråga om de kan tänkas vara intresserade av det. För en del har ännu ingenting hänt på Y-DNA-fronten i deras släktforskning, så i bästa fall får de en nytändning och blir intresserade av att undersöka det möjliga nära släktskapet med dig närmare. Med andra ord så kan man − om man vill − arbeta med att ”uppodla”/inspirera sina träffpersoner till samma testnivå som man själv är på. En del kommer efter sin uppgradering inte att synas i din 37-träfflista; då är deras släktskap med dig sannolikt bortom tusenårshorisonten. Med de som kvarstår går man vidare till att analysera fler markörer (o.s.v.).

Gå med i geografiska projekt och ev. efternamnsprojekt

Redan har nämnts en fördel att gå med i olika projekt, nämligen att man kan filtrera sin träfflista efter äldsta kända geografiska ursprung eller få kontakt med olika släkter (bärare av ett visst släktnamn) som man är befryndad med. I det läget ens eget efternamn har flera testade personer kan man också bilda ett eget efternamnsprojekt, om man så vill. Under fliken Projects > Join kan du se efter i listorna vilka projekt som hittills har startats upp. Att gå med i ett projekt görs genom att klicka sig fram till projekthemsidan och trycka på ”Join”. (Vill man gå ur senare, så är det lika lätt att lämna ett projekt, genom att välja Projects > Manage > Leave Project.)

Konstruera släktträdsstruktur

I projekthemsidornas jämförelsetabeller ser du hur dina värden överensstämmer eller skiljer sig från andra medlemmars. (Är de inte med i projekt, så kan man annars sinsemellan manuellt byta de värden man har listade i sitt användarkonto under Y-DNA > Results med varandra, t.ex. genom att ladda ned resultatlistan eller göra en skärmdumpsbild och maila till sin träffperson.) Underlättandet av jämförelsen av hur mutationer fördelar sig är en av de stora poängerna med att gå med i ett projekt. (En annan är att man kan fråga dess administratörer om hjälp om man behöver, en tredje är att ens resultat bidrar till statistik/helhetsbild.)

Utifrån värdena kan släktstrukturen inom din träffkrets rekonstrueras. Det går bäst så fort några fasta hållpunkter finns, t.ex. när flera sinsemellan avlägsna släktingar inom samma sedan förut kända fädernesläkt är testade. Med minst tre kända fädernesläktingar kan man oftast enkelt rekonstruera de värden som deras senaste gemensamme anfader hade och sedan bygga vidare från den kunskapen.

Nugent

Exempel på underlag för rekonstruktion av släktskapsgruppering inom den släktgren som omfattar två Nugents och mig. Mina värden står i den undre raden. De två Nugents är har som synes 36 av 37 markörer identiska inbördes. På släktlinjen fram till mig har tre mutationer tickat in som är unika för mig gentemot dem båda. Den översta raden visar de rekonstruerade värdena för den senaste gemensamme anfadern till oss alla tre. Som synes av frågetecknen så blir de av så här få testade oklart vad som varit de ursprungliga värdena på fyra ställen, i det här fallet. I en större jämförelsegrupp kommer att framgå om t.ex. det sjätte värdet, 15, är unikt för mig, medan alla andra inom gruppen har 14. I så fall är det rimligaste att det ursprungliga värdet på den markören inom vår grupp varit 14 (o.s.v.).

Upprätta brofäste

Många känner efter ett tag att laborerande med släktskapsavstånd till släkter med många hundratals års avstånd till den egna familjen blir litet akademiskt, om än inte ointressant. Man hoppas ju främst få konkreta ledtrådar till den egna fädernelinjens närmaste bakgrund, få hjälp att komma bakom (i tid) den för närvarande äldste kände stamfader som man kunnat kartlägga med skriftliga källor. Om man inte vill vänta passivt på tillkommande träffpersoner, så kan man aktivt inspirera nu levande fädernesläktingar att också göra Y-DNA-test. Ju mer avlägsna till en själv, desto längre bak i tiden kan man upprätta ett brofäste för vidare DNA-jämförelser.

Risken, som man får vara medveten om, är att det därigenom avslöjas om två grenar av samma släkt inte har något biologiskt samband på fädernelinjen. Risken att en annan man varit biologisk far än den officielle fadern någonstans på en släktlinje är emellertid inte fullt så överhängande som man kanske föreställer sig. Inom efternamnsstudier i England har släktforskare ofta förbluffats över att icke-faderskapsfall inte är vanligare. En generell uppskattning är att det i äldre tid förekommer vid mindre än 5 % (i vissa fall mindre än 1 %) av alla faderskapsfall, vilket är samma uppskattning som gäller för modern tid vad gäller sådana fall där inte misstanke om icke-faderskapsfall föreligger (Turi E. King & Mark A. Jobling, What’s in a name? Y chromosomes, surnames, and the genetic genealogy revolution, 2009, s. 12). Förhållandet borde vara ungefär detsamma i Sverige. Bureätten var nyligen den första större/äldre släkt i Sverige som Y-DNA undersökts inom (stor och gammal i meningen att genealogin är känd ett stort antal generationer tillbaka). Där visade det sig att tre volonterande män vars senaste gemensamme stamfader levde på 1400-talet verkligen tillhör samma fädernesläkt också biologiskt. Läs mer om det i Peter Sjölunds blogg Bure-DNA.

Gå med i haplogrupprojekt

Utöver efternamns- och geografiska projekt kan du också gå med i haplogrupprojekt. Du finner vilka som finns att välja på när du inloggad väljer Projects > Y-DNA Haplogroup Projects. Med fördel kan du välja alla som finns under din storhaplogrupp och som verkar vara relevanta för dig (sällan finns mer än max två-tre). Tillhör din fädernelinje undergrupp J1c3, så kan du t.ex. välja att delta i J1c3-, J1- och J-projekten. Deltagande i många skadar inte, utan kompenserar för det faktum att aktiviteten och hjälpsamheten i de olika projekten kan vara väldigt varierande.

rubrik

I haplogrupprojektet (-en) inplaceras du i en sektion i jämförelsetabellen som har en viss rubrik. Kolla vad som står där. Det kan vara en ledtråd till vilken SNP du ska kolla härnäst.

SNP-test

SNP-test ger möjlighet för var och en att kartlägga sin specifika släktgren ”längre fram” mot nutid. Under varje underhaplogrupp finns nämligen vanligen fler kända mutationer, som får kollas en och en. SNP är punktvisa mutationer som uppstår mycket sällan. Har det på en given punkt på Y-kromosomen uppstått en sådan mutationstyp, så har det som regel bara inträffat en gång under mänsklighetens historia. ”Felkopieringen” följer sedan med till mannens alla manliga efterkommande på manslinjen. Att undersöka om man har en viss SNP är alltså som att kolla om man har en viss individ som anfader på sin fädernelinje bakåt i tiden eller inte. Hans exakta identitet kan man förstås inte veta något om, men i varje fall på sikt inringas ungefär när och ungefär var han bör ha levt.

Egentligen är den Y-DNA-haplogrupp (som definieras av en eller flera SNP’s) som du fått besked om bara en förutsägelse, men det du har fått är en mycket övergripande haplogrupp (mycket stor släktgren, om man så vill), så förutsägelsen slår sällan slint. Din haplogrupp anges både i en ruta med underskrift ”Y-DNA Haplogrup” på välkomstsidan direkt när du har loggat in och under Y-DNA > Haplotree & SNPs. Lär dig vad som är känt om din haplogrupp genom att söka information på haplogrupprojekthemsidor och andra nätsidor. Större haplogrupper finns information om och ingångar till litteratur om på engelskspråkiga Wikipedia.

Man beställer ett SNP-test när man är inloggad > Order An Upgrade (ovan till höger på skärmen) > Order an Advanced Test (längst ned till vänster i det fönster som då öppnas). Ett sådant kostar 39 USD. I projekten får man tips om vilken SNP-gren som är troligt att man tillhör, men det är en just ett tips, ingen kan vara helt säker på förhand. Uppskattningen görs med ledning av ens STR-markörer och vilka träffpersoner man har (en del av dem kan ha gjort SNP-tester som i så fall ger vägledning). Utfallet av ett SNP-test är alltid + eller -, d.v.s. mutationen finns eller inte. Vid bekräftelse på att man tillhör en viss släktgren, vilket ett positivt SNP-test betyder, så kan man gå vidare med nästa (o.s.v.).

James5th

På de brittiska öarna är SNP-testning i vissa fall framme vid historisk tid. Bland annat finns inom haplogrupp R1b1a2a1a2c1i1 en SNP (L745) som inom Stuart-projektet kan inringas ha inträffat på Alexander Stuarts (1214−1283) släktgren men inte funnits hos nära anfäder till honom. Ett test av L745 visar alltså om man är efterkommande på fädernelinjen eller inte till nämnde Alexander Stuart eller hans närmaste ättmedlemmar. Ätten innehade det ärftliga ämbetet high steward (motsvarande rikshovmästare), vilket gett den dess namn. Ätten satte ett viss traditionsavtryck på vad som kom att bli vår tids poliskår i Storbritannien; schackrutemönstret från ättens vapensköld går fortfarande igen på kårens skärmmössor och bilar. Bilden visar ryttarbilden föreställande nämnde Alexanders son James ur dennes sigill (bilden hämtad härifrån).

SNP-test är värdefullt i det läge som man är osäker på om man själv och en träffperson verkligen är så nära släkt som det verkar av sammanfallande STR-värden. Dessa kan alternativt sammanfalla av slump. I så fall finns fädernesläktskapet längre bakåt i tiden än STR-likheten ger sken av. Om man jämför sina yttersta bekräftade SNP’s, så får man klarhet i om man tillhör samma närmare släktgren eller inte.

En ständigt uppdaterad översikt över hur SNP-grenar/underhaplogrupper hänger ihop med varandra finns hos International Society of Genetic Genealogy (ISOGG). De yttersta ”kvistarnas” placering på släktträdet är preliminär, de brukar flyttas runt litetgrann i takt med att forskningen går framåt och grenverket växer allt mer. Under de yttersta släktgrenar som är listade där finns oftast dessutom ännu fler SNP’s kända (fler hittas hela tiden). De hittar man i så fall information om på haplogrupprojekthemsidor.

Klumptest av SNP’s

Många SNP’s på ett bräde kan fås genom Geno 2.0-testet hos National Geographic (vilka sedan kan infogas i ens FTDNA-användarkonto om man vill). Inte heller de SNP’s som man kan få där räcker emellertid för att vandra hela vägen ut till ”sin yttersta kvist” i släktträdet. FTDNA har nyligen lanserat testet Big Y, som kommer att leda till bl.a. mängder av nyupptäckta SNP’s. Resultatet av de första beställningarna beräknas komma i februari 2014. Om man vill gå i bräschen för SNP-kartläggning på sin egen släktgren, så är det testet av intresse.

Har man själv gjort ett Big Y, eller testat en rad SNP’s en i taget, så är det en fördel för ens träffpersoner. De kan då beta av SNP’s, en efter en, för att se hur nära dig de placerar sig − varvid grovstrukturen på er gemensamma släktgren gradvis klarnar därigenom. Är man mer passivt hågad (ett Big Y-test är dyrt), så kan man nöja sig med att se vilka SNP’s ens träffpersoner hittills har testat positivt för hittills och beta av dem åtminstone. Vilken yttersta SNP som dina träffpersoner har testat framgår i din träfflista i kolumnen Terminal SNP. I ISOGG:s träd ser du vilka SNP’s som ligger ”nedströms” om din bekräftade gren i släktträdet. (Det är överflödigt att testa sådana SNP’s som ligger närmare roten. Genom att du bekräftats tillhöra en gren längre ut så vet du redan att du måste ha även den äldre SNP’n.) Inom DNA-genealogi talas på engelska om ”downstream” (nedströms), d.v.s. man liknar allas vår relation med varandra vid en flod med förgreningar i stället för ett släktträd med grenar.

Jämförelse är poängen

Såväl när det är fråga om uppgradering till fler markörer eller kartläggning av förut okända SNP’s, så kommer man någon vart först när man har någon träffperson att mejsla ut sina skillnader emot. Om man bara själv låter analysera fram värdena och inte har andras värden att jämföra emot, så säger siffrorna i grund och botten ingenting. Man ser vilka utseenden det finns på olika ställen på Y-kromosomen, men de säger ingenting i sig själva. Det är först vid jämförelse mot andra som siffrorna kommer till liv. Har vi den här avvikelsen gemensam? Och den här? Och den här? Men inte den här? Det är så man gradvis kommer framåt på det här området.

Om man inte har några konstaterade träffpersoner ännu kan man alltså vänta med fler STR-markörer. (Såvida inte administratören i något haplogrupprojekt som man är med i hintat om att fler STR-markörer skulle behövas tittas på för att man ska kunna få en prognos om vilken SNP att testa härnäst.) Å andra sidan skadar det inte att ha några STR-markörer till analyserade i beredskap för den händelse att det i din träfflista plötsligt dyker upp någon nytestad som gått in för många markörer på en gång…

Checklista

Sammanfattningsvis, för dig som är intresserad av att få ut så mycket som möjligt av ditt Y-DNA-test:

  • Delta i Ysearch och Svenska Haplogruppdatabasen.
  • Gå med i Sverigeprojektet (om din fädernelinje kommer från Sverige, så vitt känt) eller andra geografiska projekt som är relevanta för dig, liksom haplogrupprojekt, därtill eventuellt efternamnsprojekt.
  • Har du träffpersoner som testat fler STR-markörer än du? > Uppgradera även du.
  • Inspirera dem av dina träffpersoner som testat sig på en lägre nivå att uppgradera.
  • Finns det kända SNP’s att testa för dig (”längre ut på din kvist i släktträdet”)? (Det tas reda på genom deltagande i haplogrupprojekt.) > Testa dem.
  • Finns det någon avlägsen fädernesläkting till dig som också kan intresseras att göra Y-DNA-test? (För att få en referenspunkt längre tillbaka i tiden.) > Fråga honom.

Lycka till!